Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 28 november 2013

Sola solo

De spontana kreativa projekten gör man inte alltid i en handvändning. Kommer du ihåg hur vi började? Spännpapper över hela din radhusträdgård och vattenfärger i stora block, såna där som de har i skolorna. Vi målade madamer, STORA madamer, med rumpa och bröst och någon liten valk. ”Bekämpa bulimin!” skrev vi runt om kvinnornas konturer. Som alltid riktade vi oss bara till oss själva. Jag var ganska frisk just då men du höll på och smusslade med mat och spydde. Sen gjorde vi stora madamer men på papper från ett blädderblock. Dem satte vi upp på anslagstavlorna i grannskapet, utan ord på. Sen gjorde vi inget mer på ett tag, du for till Atlanta och filmade de riktigt tjocka men det sket sig i redigeringen, du och en amerikansk tjej kom inte helt överens. Få förstår men bulimiska band består – du dök upp på mitt lantställe sommaren efter, vi skulle bara vara, du vet, gick längs stranden och samlade drivved.

Bara för att man gör något av drivved är det inte alltid enkelt. Vi hade hittat mycket havstvättat trä. Det såg ut som ben från en fornlämning; slanka, djärva former. Så fann du perukstocken och ”Sola solo” tog sin början. Havet hade givit perukstocken en mjuk profil, vän och rörande som en rottweilervalps. Det var då vi började intressera oss för ansikten. Men först ville vi bygga en av våra madamer. Vi var rätt friska båda två vid det här laget, det blev inga valkar. Våra träfynd band vi ihop med tunn ståltråd, för det gick snabbast. Lem för lem byggde vi upp ”Sola solo”. Jag minns en frenesi men det tog ändå en och en halv dag att göra henne. Då hade hon perukstocken till huvud och en ganska fin aluminiumtratt till bröst. Det ena bröstet. Det andra gjorde vi av en halv handboll.

När man har gjort färdigt ett verk behöver man inte genast börja på nästa. Vi vet att det är ansikten som kommer att komma men hur och av vad och varför har vi ingen aning om. ”Sola solo” har suttit på betongbryggan nu i över ett år. Ingen har sönder henne. Hon bara sitter. Lugna dagar ser man människor vinka till henne från fritidsbåtarna som far förbi och du har skaffat smink på loppis. Något blir det vad det lider. Det är skönt att bara vara också. Varje dag som ganska frisk är en seger.


5 kommentarer:

  1. Fantastisk text. Var får du allt i från?

    SvaraRadera
  2. Ja, var får du allt ifrån? Fräsch text.

    Din kommentar hos mig: Det ser jag som min konstnärliga frihet att använda orden som jag vill.

    SvaraRadera
  3. Helgjuten. Och jäkligt rolig. Och ett slags lugn i texten, ett filmiskt lugn..Ja. En film.

    SvaraRadera
  4. Håller med övriga i alla delar. texten r ett konstverk i sig :)

    SvaraRadera