Jag
brukar alltid säga att jag skriver. De frågar mig när de ser min
vanligen så rynkiga panna slätas ut och blicken rikta sig mot ännu
oupptäckta universa. I verkligheten skådar jag ingenting vid dessa
tillfällen och min tanke är tom. Helt tom. Det är ett underbart
tillstånd. Alla vet att jag älskar att skriva. Ingen har sett mig
göra det på riktigt.
(Utmaning:
skåda)
Sista meningen känns lekfull och lite spjuveraktig. Känner igen... Hihi
SvaraRaderaDet där ... underbara tillståndet ... när det nu dyker upp ;)
SvaraRaderaBravo!! När jag skriver som bäst försvinner allt annat. Bekymmer. Tid. Rummet. Allt.
SvaraRadera