Vit Triumph

Jag var glad i pappa. Pappa var glad i mamma. Mamma var glad i vår vita Triumph Herald. ”Titta, den vänder på en femöring”, sa hon alltid – alltid – när hon gjorde en u-sväng borta vid VVS-affären för att lättare ta sig in i vårt trånga garage. Där körde man upp bilen på en sorts lastbrygga och så fick man gå ut och trycka på en knapp på en stolpe och så for man i sidled till sin plats. Vi hade platsen längst in. Hon kollade alltid bilen när vi stod på lastbryggan, for över den med ett sämskskinn här och där. Ja, hon var glad i Triumphen. Varje lördag, när pappa hade slutat på Aseaskolan, for vi i den de sjutton kilometerna upp till torpet. Gistna dörrar och grånad rödfärg och jobb, alltid jobb. Men om vi ville fick vi gå ut i skogen i stället. Vi byggde en koja i backen ner mot myren, Eskil och jag. Vitmossa och unga stammar men vi tog till den för stor, så den blev aldrig färdig. Där lekte vi samer, utom på vintern, för vi visste att samer bodde i riktiga hus på vintern, så då var vi på förstubron, och pulkan blev en akkja och Eskil fick alltid vara ren, för han var yngst. Renen kavade framför mig på skidor och jag blev irriterad när han inte höll undan i nedförsluten, så att akkjan tvärstannade mot hans hasor. Sen blev det sommar igen och vi skulle upp till farfars igen. Det var enda gången vi var lediga utan att åka till torpet. Enda gången vi var som en riktig familj. Vi började tjata i höjd med Borlänge men rasten kom inte förrän utanför Sveg. Då kom de fram, smörgåsarna med stekt ägg och gurkbitar i fina stavar och kaffe och choklad och andra smörgåsar också men det var äggsmörgåsarna som sa att vi var på långresa och att vi satt och fikade som en riktig familj. Jag älskade de stunderna. Och pappa hade alltid någon ny filmkamera, eller i alla fall ett nytt tillbehör, att testa, så vi har miljoner filmer av när vi sitter och äter äggsmörgåsar, fast jag vet att det hände nästan aldrig. Och så var det nästan natt fast inte mörkt när vi kom upp till farfars och vi var finast, för vi var söderifrån och mamma var så stolt över vår Triumph Herald, hon satt och drack kaffe på bit med min faster Gertrud och fick in samtalet på bilar gång på gång för att kunna säga att den vänder på en femöring – ”inga problem att fickparkera” – och jag såg åter framför mig den i och för sig ganska stora kopparpengen och tänkte ”hur? hur?”. Borde inte bilen i så fall bara ha ett hjul fram? Och så gick industrisemestern och vi for hem igen men då var det farmor som hade gjort matsäcken och det blev alltid go'kakun och det var så gott men inte var det samma sak och pappa filmade inte.

(Bildutmaning)