Ordsamlerskan

Hon samlar ord. Nej, hon är ingen skönande som föredrar vissa ord framför andra, kan inte göra listor på vackra ord: ”dykarklocka, rosentry, malva, organisk, humla, flod, tältduk, skugga...” utan det är ordens innebörd när de förenas med andra som får hennes själ att skälva.

Sina ord samlar hon i dassböcker. En dassbok är en bok som ligger på toaletten så att alla får sig litet läsning när de gör sina behov, om de behöver. Dassbok har hon haft sedan hösten 1989. Den inleds med ett citat av Hector Bianciotti: ”Män har en rörande böjelse för metafysik”. Den kunde ha börjat med vilket citat som helst men den börjar så. Citat är det huvudsakliga i boken, från författare, journalister, vetenskapsmän och vänner. Och andra.

(Hector Bianciotti har hunnit gå bort sedan 1989. Sommaren 2012, närmare bestämt. Han invaldes i franska akademien fastän han inte hade franska som modersmål)

I 24 år har hon samlat citat. Nej, egentligen mycket längre. I 24 år har hon haft en avstjälpningsplats för citaten. I 24 år har hon hållit på att lära sig att låta bli att skämmas för sitt samlande.

(Det har fått sociala konsekvenser. Vännerna har börjat lära sig hålla tand för tunga i umgänget med henne.”Att prata med dig är som att vandra över en kombination av minfält och nöjesfält” som någon sa.)

Hon är inne på sin tredje volym av dassboken, en rosa albumbunden sak i A5. A5 är bäst. Layoutmässigt enklast. Det senaste citatet är av Franz Kafka och ger henne rysningar: ”We need the books that affect us like disaster, that grieve us deeply, like the death of someone we loved more than ourselves, like being banished into forests far from anyone, like a suicide. A book must be an axe for the frozen sea inside us.”

Hon hittar sina citat överallt där muntlig och skriftlig kommunikation förekommer. Det bästa citatet vet hon inte var hon ramlat på. Det är av ett barn, en Tove, 6 år, och lyder: ”En riktig kompis säger att man kan, fast man inte kan. Och så hjälper hon en tills man kan.”

Någon gång frågar hon sig varför hon samlar. Svaret är oftast att hon inte vet. Men ibland anar hon en anledning: en citerande person kan inte skriva, behöver inte skriva själv.

(Utmaning: skriv en text som innehåller orden samla och ramla. Rimma gärna)