Ann hjerta mamma

”Ann hjerta mamma” har hon skrivit med senap på kylskåpsdörren. Tungspetsen ute på sned. Hjärtat var knepigt. Hon hade velat rita det men det fanns bara Heintz ketchup. Ingen tub. Hon kunde ha tagit en pensel eller en smörkniv kanske och ritat det, kommer hon på nu, men det är för sent. Skriften har börjat torka. Det är obehagligt att skriva men hon ville tacka mamma alldeles särskilt, det var en sådan dag, för den här gången hade mamma inte hjälpt henne att städa, utan hon hade kommit in i rummet och satt sig ner i korgstolen och plockat fram en stickning, en som Ann nästan visste var en islandströja till henne, Ann. Mamma började sticka och sa:

– Nu sitter jag här och stickar medan du städar i lugn och ro.

Det var så annorlunda att Ann sa:

– Jag vet inte var man börjar.

– Börja med att plocka upp från golvet.

Det gick faktiskt riktigt bra. Varje gång hon tvekade, tittade hon på mamma, som sa:

– Den kan du ju hänga på kroken bakom dörren

eller

– Du har ju en tom skokartong där, kan du inte lägga alla figurerna i den?

men oftast

– Vad är det där?

Och Ann fick berätta. Om samlingen av svalbon, som hon tänkt spraya i regnbågens färger, om prototypen till världens största tjej och om stenarna hon samlat på järnvägsspåret hos mormor, som var så vackra om man blötte dem. Om alla sina projekt.

Och mamma lyssnade så tyst och gav praktiska förslag. Stenarna tyckte hon att Ann kunde fernissa.

– Fernissa? Jag måste fnissa – nej, förresten, kissa! sa Ann lyckligt.

Ja, hon var lycklig och hon städade. När allt var undanplockat på bra ställen, sa mamma:

– Nu hämtar jag dammtrasan och dammsugaren så kan vi hjälpas åt med resten.

Och Ann blev inte arg för att mamma ville hjälpa henne och inga av hennes grejer blev förstörda och de småpratade litet, så mycket som de kunde, för dammsugaren lät. Så var det färdigt och mamma gick på styrelsemöte. Vad glad hon skulle bli när hon kom hem och gick in i köket och såg Anns tack!

(Utmaning: hjärta)