– Det
blir ingen nästa gång hos fröknarna Petrell, sa mamma vid
aftonmåltiden.
Vi
tittade under lugg på varandra och pappa sa:
– Men
du har ju många beställningar ofärdiga hos dem!
– Det
blir ingen nästa gång, envisades mamma.
Vi
fortsatte skrapa våra sopptallrikar. Jag sneglade på Helge, han som
brukat säga genom hela kriget att stora ting må tima men morsans –
ja, han sa ”morsans”! – societetspladder kommer alltid i första
rummet. Nu var det alldeles för tyst. Det blev jag som samlade upp
mammas förväntningar och sa:
– Varför
det då, mamma?
Hon
andades ut och svarade:
– Kan
ni tänka er att när Beatrice Petrell höll på att nästa upp
volangen på den turkosa aftonklänningen... Ja, radion stod på och
han Per Albin pratade i andra kammaren om de där balterna som ska
skickas tillbaka hem till Sovjetunionen, och Doris Petrell stod i
fönstret och inte vet jag vad hon gjorde men så sa hon plötsligt:
”Älska din nästa som dig själv”! Eller om det var ”Ska jag
taga vara på min broder”?
– Balterna,
ja! exploderade Helge. Det är inte bara hungerstrejken! Nu sticker
de pennor i ögonen för att slippa åka.
Vi
började alla tala i munnen på varandra men ändå hördes mammas
lilla harkling som förde oss till ordningen.
– Det
förstår ni väl att jag inte kan låta sy hos folk som citerar
bibeln.
Så
kom Hilda med kotletterna.
(Utmaning:
nästa)
väldigt bra text :)
SvaraRaderaVilken upplösning.
SvaraRaderaOjsan. Din gestaltning är alltid fantastisk. Man känner lukten av kotletterna.
SvaraRaderaMångas värld. Och du kan skriva om den.
SvaraRaderaÅh, vad ska man säga? Skitbra, kanske duger?
SvaraRaderaSlutet. Yes!
SvaraRadera