Handsvett
utanför Krilles dörr. Ringrostig var bara förnamnet. Därinne
skrålades det redan. Fan, jag som lagt av med spriten också.
– Här
har vi femte mannen! ropade Krille inåt ettan när han öppnade för
mig.
Jag
fick hänga av mig ifred. Gubbarna kring bordet reste sig när jag
kom in. ”Steffe”. ”Micke”. ”Kalle”.
– Du
känner nog ingen här, konstaterade Krille. Vi har börjat lite men
det blir inte riktig kille förrän man är fem.
Kluck,
kluck, kluck hällde han upp en stadig Famous Grouse åt mig. Jag sa
ingenting. Satte mig vid bordet. Allt som fanns i rummet: ett runt
bord, en kärringbokhylla med vitriner, en ganska liten teve och på
andra väggen en stor jävla fototapet. Den gjorde mig apdålig.
De
andra snackade. Det var final. Steffe och Krille hade åkt ut, satt
och väntade med mig.
– Vad
tycker du om min tapet, då? frågade Krille plötsligt och vände
sig mot mig.
– Den
är stor, sa jag tveksamt. Är det ett älgtorn där i förgrunden?
Krille
verkade inte ha tänkt på plockepinnet till höger.
– Äh...
det är väl för lågt? Men vad tycker du om bilden?
– Smörig,
sa jag halvkvävt.
– Men
den är ju fan perfekt! Perfekt vahetere exponering, perfekt tajming
– titta på dimman! - rakt igenom perfekt!
Då
reste jag mig upp och började deklamera en dikt jag hört alldeles
nyss:
Jag
kommer aldrig hångla i färg
Har du gjort det?
Hånglar man när allt är perfekt?
Eller står man då?
Har du gjort det?
Hånglar man när allt är perfekt?
Eller står man då?
De
andra gapade. Mickes och Kalles händer hade sjunkit mot bordet. Allt
stod stilla i fem sekunder, sen spelade de färdigt i rasande fart
och vi kunde börja nästa parti. Jag spöade skiten ur dem, fast jag
blivit Svensson. Parti för parti tog jag, utom ett par. När klockan
var fyra fick jag ett sms.
– Äh,
jag går nu. Frugan undrar.
De
andra log snett mellan avund och ömkan. Vad vet jag. Min whisky stod
orörd kvar.
– Han
har inte suttit på kåken på femton år. Var ingen stor lirare där
heller, hann jag höra Krille säga innan dörren slog igen.
Och
han sa det liksom med respekt. Miljonprogrammet slog mig i ögonen
när jag kom ut och jag snirklade mellan huskropparna till tricken.
Femkronorna i byxfickan slog takten.
Dikten
som citeras är skriven av disco:
http://kugghjulsprins.blogspot.se/2013/11/bild.html
(Bildpuff
idag. Bildkälla:
http://www.flickr.com/photos/cosmosfan/10912556355/sizes/z/in/photostream/ )
Träffar tonen och språket mitt i prick!
SvaraRaderamitt i prick, kul med discos puff invävd!
SvaraRaderaOj vad bra. Kanon!!
SvaraRaderaSnyggt som attan.
SvaraRadera:) ja jättebra. Som vanligt skulle jag vilja säga.
SvaraRaderaOch det går hur bra som helst att låna.
Blir lite stolt för att jag tycker du skriver fantastiskt
Fototapet! :)
SvaraRadera