Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

söndag 1 december 2013

Som en ko

Det kan hända så här också: hon kommer med en tänd cigarrett i ena handen och ett hundkoppel i den andra. När hon kommer fram till grovsoprummet fimpar hon ciggen mot en sten och låser upp. Ensam, så när som på en ovillig hund, går hon in. Dörren far igen bakom henne.

När hon kommer ut igen efter en stund är de redan två – och så en uppspelt hund. De vet det inte än, de har aldrig sett varandra förut, men de ska komma att vara som man säger oskiljaktiga. Han har en etta på åttan, hon en tvåa på sexan. Det kommer att ta ett tag men snart kommer de att springa ut och in hos varandra, fast med större värdighet än ”springa” och ”ut och in”.
När jag ska gå till dig känner jag mig som en kung som gör sig redo att besöka drottningen i hennes gemak, ska han säga och mena det.
Efter en tid ska de säga många sådana saker som bara går att säga på tu man hand mellan älskande.

Hon har aldrig längtat efter någon. Han har varit på jakt i många år När de löser ett problem eller är som allra mest lyckliga, säger han smeksamt eller triumferande eller retsamt:
Där ser du att det är en bra sak att vara två!
Hon grimaserar. Har svårt med ömhetsbetygelserna till en början. Hon går stora svängar runt vissa ord, tills hon kommer på hur det ligger till:
En klyscha är en klyscha tills man erfarit den...
Han andas ut långt, säger bara:
Just!
– … vilket låter som en klyscha, lägger hon till.
Hon är ju ändå hon.

Hon är lycklig.
Inte lyckligare än när jag var ensam men lycklig på ett annat sätt, säger hon till sina vänner.
Hon vill inte underkänna sitt gamla liv.
Denna lycka innebär ett rent och djupt lugn som hon aldrig upplevt tidigare.
Jag känner mig som en ko! utbrister hon en natt när hon kryper ner i hans säng efter jobbet .
Hon förstår med ens att det är det sannaste och vackraste hon sagt på länge.
Vad menar du med det?
Ingen oro för i morgon.
Det är det mest märkvärdiga. Det mest storslagna. Att bördan av att leva plötsligt är en gemensam angelägenhet och därför upphör att vara en börda – vilket låter som en klyscha.

(Utmaning: två)

8 kommentarer:

  1. Så bra! Ge dig en klapp på axeln för detta var kanon!

    SvaraRadera
  2. Lyckligt slut.
    Eller...
    Lycklig början?

    SvaraRadera
  3. Att kunna skriva om lyckan och alla dess klyschor. Du. Är. Unik.

    SvaraRadera
  4. Svar: Helt rätt. Toklångt. Borde ha varit hälften eller rent av en tredjedel. Måste försöka lära mig att skriva innan jag blir så trött att jag inte orkar redigera.

    SvaraRadera