Det
kan hända så här också: hon kommer med en tänd cigarrett i ena
handen och ett hundkoppel i den andra. När hon kommer fram till
grovsoprummet fimpar hon ciggen mot en sten och låser upp. Ensam, så
när som på en ovillig hund, går hon in. Dörren far igen bakom
henne.
När
hon kommer ut igen efter en stund är de redan två – och så en
uppspelt hund. De vet det inte än, de har aldrig sett varandra
förut, men de ska komma att vara som man säger oskiljaktiga. Han
har en etta på åttan, hon en tvåa på sexan. Det kommer att ta ett
tag men snart kommer de att springa ut och in hos varandra, fast med
större värdighet än ”springa” och ”ut och in”.
– När
jag ska gå till dig känner jag mig som en kung som gör sig redo
att besöka drottningen i hennes gemak, ska han säga och mena det.
Efter
en tid ska de säga många sådana saker som bara går att säga på
tu man hand mellan älskande.
Hon
har aldrig längtat efter någon. Han har varit på jakt i många år
När de löser ett problem eller är som allra mest lyckliga, säger
han smeksamt eller triumferande eller retsamt:
– Där
ser du att det är en bra sak att vara två!
Hon
grimaserar. Har svårt med ömhetsbetygelserna till en början. Hon
går stora svängar runt vissa ord, tills hon kommer på hur det
ligger till:
– En
klyscha är en klyscha tills man erfarit den...
Han
andas ut långt, säger bara:
– Just!
– … vilket
låter som en klyscha, lägger hon till.
Hon
är ju ändå hon.
Hon
är lycklig.
– Inte
lyckligare än när jag var ensam men lycklig på ett annat sätt,
säger hon till sina vänner.
Hon
vill inte underkänna sitt gamla liv.
Denna
lycka innebär ett rent och djupt lugn som hon aldrig upplevt
tidigare.
– Jag
känner mig som en ko! utbrister hon en natt när hon kryper ner i
hans säng efter jobbet .
Hon förstår med ens att det är det sannaste och vackraste hon sagt på
länge.
– Vad
menar du med det?
– Ingen
oro för i morgon.
Det
är det mest märkvärdiga. Det mest storslagna. Att bördan av att
leva plötsligt är en gemensam angelägenhet och därför upphör
att vara en börda – vilket låter som en klyscha.
(Utmaning:
två)
Så bra! Ge dig en klapp på axeln för detta var kanon!
SvaraRaderaRiktigt riktigt bra.
SvaraRaderaJag håller med Kalle Byx.
SvaraRaderaLyckligt slut.
SvaraRaderaEller...
Lycklig början?
Att kunna skriva om lyckan och alla dess klyschor. Du. Är. Unik.
SvaraRaderaJa himla bra skrivet!
SvaraRaderaJag gillar henne :-)
SvaraRaderaSvar: Helt rätt. Toklångt. Borde ha varit hälften eller rent av en tredjedel. Måste försöka lära mig att skriva innan jag blir så trött att jag inte orkar redigera.
SvaraRadera