Tårta till Aljosja

Det är det unkna hon tycker är värst. Den ingrodda svettdoften ur hundratals kvinnoarmhålor, förstärkt av att silas genom sällan tvättat tyg. Hon bär den säkert själv också. Doften. Att värma vatten till annat än födan är en sällspord lyx.

Nu har det sagts att här finns bröd fast det bara är onsdag. Här i butiken på hörnan bredvid den igenbommade biografen, dit hon brukade gå och se Sju steg mot evigheten och Brottarens dag före belägringen. De gamla affischerna har blivit gula och solkade i hörnen. Hon står pressad mot en av dem på det översta av biografens breda trappsteg. Det är ganska nära dörren till affären men ändå inte en särskilt bra position, eftersom hon hamnat utefter väggen. De som står rakt utanför dörren kommer lättare in, även om de har längre väg. Det vet hon och förbannar sin dumhet.

Hon brukar inte handla bröd. Några få gånger har hon hittat jäst på svarta marknaden och då har hon bakat av rågmjölet i bingen som hon bäddat med muslin för att det ska undkomma mjölbaggarna. Men idag är det Aljosjas födelsedag och då ska hon plocka fram burken med jordgubbssylt som hon bevarat och bre det på köpebröd med vete i. Det ska bli en liten fest. Trängd av en arm mot brösten och en höft mot magen står hon och planerar, glömmer sin egen varelse för en stund och tänker på den gamla hålsömsduken som hon ska ta fram, den som hon inte lyckats sälja. Finkopparna är också kvar. Ja, det ska bli en fest. Till huvudrätt kan hon göra en röra av lök och vitkål. Hon har salt. Och så brödet och sylten på det.

Planerna blir drömmar blir till ångest. Hur ska hon hålla Aljosja levande en vinter till? Vad har hon kvar att sälja i en stad där det inte finns några köpare? Hennes själ blir Leningrads egen själ, den sturska men hemligen blödande. Hon blir Leningrads själ och hon rör sig inte en millimeter, trycks bara längre in i väggen, som nästan vill sluka henne när hon hör ropet. ”Slut, slut! Det är slut!” Genast kommer litet luft i klungan och upprörda röster. Brödet är slut. Den oordnade kön bryts upp efter att alla fått vara förbittrade en stund. Långsamt vandrar hon hemåt, tänker att om hon inte hittar något på vägen kan hon skära festliga blommor av morötter och lägga på löken och kålen. Det kan nog nästan se ut som en tårta.

(Utmaning: skriv om att trängas)

fotnot: dagens puff är tänkt att utspela sig under Leningrads belägring.