Akvarellmålarens vardag

Jag tränar på att måla en måne. En fullmåne som nästan är vit – det blir till att spara ut den. Hur går det då med himlens djupblå grund? Törs jag måla en ring runt månen?Blir inte det väldigt klumpigt? Men jag förmår inte forma månens kontur på annat sätt.

Jag sköljer ur penseln. Lägger upp benen. Tar en kopp te. Ser ut som om jag funderar men jag funderar inte. Sanningen söker mig. Sanningen om hur man målar en vit måne utan färg. Och när jag tror att den har mig klipper jag ut en rund skiva i papper, lägger den på rätt ställe på akvarellpapperet och stöpplar runt. Det blir inte som jag vill ha det med vanligt skrivarpapper, så jag klipper ut en rundel i akvarellpapper. Den här gången går det bra. Månen gnistrar av små, små vita fläckar runt den. Jag låter torka och målar mångubbens drag med riktigt smutsigt vatten.

Så har jag lärt mig det. Det är en glädje. Och så snart ett problem är undanröjt, kommer nästa. Det är en glädje också det. Att skapa är bland annat att träna på att lösa problem.

(Utmaning: skriv om att träna)