Nära dagarna

Det är inte bara här, numera. Här på verandan i Sjöstugan, där han tillbringat merparten av två dygn, i regn som i sol, ensam och i umgänge. De två första dygnen av semestern. Det är inte bara här.

Han sträcker på sig, reser sig, tar en sällsynt barfotatur i sanden som är som stoft av ädelmetall. En söm har släppt i hans uråldriga turkosa badbyxor. Han böjer sig ner och plockar upp en smörgåssten, kastar den. Här också. På stranden också.

Snabbt tillbaka till verandan. Han tänker prövande på sin lilla lägenhet i stan. Jo. Där också. Där som här kan hända honom att han längtar – inte längtar bort, utan längtar till det som han är precis mitt uppe i.

Vaxduken är sliten. Han har nyss fyllt 41. Och nu lovar han sig själv att när han är femtio, ska han aldrig behöva längta bort. All hans längtan ska stå till det närvarande. Nära blir varje dag.

(Utmaning: skriv om att längta)