"Taket, mitt tak"

– Asså, nu får du förklara för mig – var inte Nils Ferlin en Klarabohem?

– Joo. Fast född i Filipstad.

(förnumstighet, ditt namn är kvinna – eller ska jag säga beskäftighet?)

– Jamen den här dikten om att de dansar däruppe fast klockan är tolv

– ”Klarvaket/är huset fast klockan är tolv”

– Ja, ja, men han är bohem, va! Han ska själv vara ute och rumla. Han ska inte ha en aning om vad som händer med golven och taken i huset där han hyr ett rum för när han kommer hem har all aktivitet slocknat. Begriper ni?

– Ja, men det är ju så fint. Så insiktsfullt. ”Taket, mitt tak, är en annans golv...”

– Mmmm. Det är epokgörande.

– Du är ironisk, som alltid, men jag ska säga dig att den här strofen om taket som också är golv är en sublim syftning på hur allt är förbundet med varandra. Vi kan spränga det där taket och människorna hör ändå ihop.

– Ja, för då trillar ju människorna i våningen ovanpå ner i olika grader av invaliditet...Men han ska över huvud taget inte vara där!

– OK. Om vi följer din premiss så har Ferlin kanske festat hos någon kompis – eller hemma – och därvid fått klagomål från grannarna under, satt sig in i deras situation – för det gör konstnärer – och skrivit en dikt ur det perspektivet. Och vi har fått en vacker bild av hur sköra sköldarna är mellan människor. Taket, säger Nils, taket och golvet är rena konstruktioner.

– Ja, de är det i allmänhet. Byggnadstekniska konstruktioner.

(Utmaning: skriv om tak)