Läskeblaskvinsten

Tjatte och Fnatte och Knatte skulle ge sig ut och samla läskeblask. Det var en tävling för alla barn i Ankeborg som knattarna hade glatt sig mycket åt. Man skulle söka läskeblask överallt i Ankeborg och fick ta med sig så mycket man kunde bära.

På tävlingsdagens morgon hade dock Kalle Anka påpassligt insjuknat i något väldigt allvarligt som knappt syntes.

– En av er får stanna hemma, kved han från sängen, väl vetande att knattarna aldrig delade på sig.

Stoiskt avstod de från vad som kanske skulle ha blivit årets höjdpunkt och ägnade sig åt att ge sin farbror våtvarma omslag, när han krävde det, mörkläggning, när han sådan tyckte sig behöva, och fotmassage för jämnan.

På slaget fem, när tävlingen slutade, reste sig Kalle med ett skutt ur sängen och förkunnade att han var frisk igen. Helt återställd, faktiskt. Som för att bevisa det, hoppade han in i bilen utan att öppna dörren först och puttrade iväg.

Knattarna suckade och satte sig att spela schack – Knatte och Fnatte mot Tjatte. De hörde Kalle komma hem och rumstera om i köket. Snart damp det ner, direkt på schackbrädet, tre immiga glas med exakt elva centiliter guldgulaste läskeblask i varje.

– Här får ni för ert besvär! Säg inte att jag inte är en fin kompis, sa farbrodern belåtet och slog på teven.

(Utmaning: skriv om läskeblask)