Auktionsbesök med förhinder

Med min handbok i handen gick jag ner till bonnauktionen. Jag skulle ropa och stå på ett ben. Först var det trädgårdsredskapen. Det hade det stått i handboken att det skulle vara. Jag ropade in en grep mest för att öva mig. Sen gick jag över till att skärskåda de andra prylarna. En anteckningsbok hade jag med mig – det stod i handboken att det skulle få det att se seriöst ut. Att ha en anteckningsbok. ”Ett anteckningsblock tyder på en van auktionsbesökare” stod det, närmare bestämt. Men så van att jag gick på visningen före auktionen var jag inte, förstås. Jag hade inte velat släpa den stackars hunden runt i folkmassan hur länge som helst. Och jag kunde inte lämna honom hemma. Tänk om jag blev tvungen att rusa hem och rasta honom precis när det ornamenterade schackspelet från Nepal skulle gå!

Det utsirade schackspelet var vad den här auktionen handlade om för mig. Det, och möjligen en ”Swedish Grace” kaffeservis från Rörstrand – med guldkant. De är i nyproduktion nu men inte med guldkant. Jag är nog att hänföra till kategorin ”tillfälliga besökare på jakt efter en viss vara”, som det står i handboken. Schacket hade nummer 386. Servisen – hel och sprick- och flisfri, vad jag kunde se, var nummer 452. Hundra utrop på en timme tar jag som en tumregel från handboken, fastän den uttryckligen säger att olika auktionister ropar olika fort. Autkionen startade 11. Framåt halv tre skulle jag få lov att börja spetsa öronen. Jag ska precis föreslå mitt sällskap att vi sätter oss ner med matsäcken redan nu – vattenmelon och ungsstekt lax och mozzarella och basilika och tomat och rödlök i små plastburkar, med kusin Mauds rosenbröd till – men medsamma jag kladdat ner mina händer kommer det jag inte ens tänkt på: linnet! Härliga handvävda damastdukar med sicksackskarv i mitten eller möjligen en fällsöm. Kökshaddukar i linne, tunna och grova. Och det bästa! Sänglinne. Alltså riktigt sänglinne. I linne. Fattar ni? Jag torkar av händerna mot jeansen och travar framåt. Mest överlakan, förstås. Men något enstaka värdefullt underlakan, buntat med bomullslakan i packar om fem och fem. Ett, två, en gång tre linnelakan. Jag skriver febrilt utropsnumren i mitt block. 250 – 263. Då hör jag ett skri. Vad är det som får mig tro att det har med mig att göra? Mitt sällskap ha inte direkt hand med hundar och det finns skäl till att min hund kallas Pilske Plutt. Jag försöker hitta rakaste spåret tillbaka till där vi var, om jag nu vet det så noga. Skriet vägleder, förstås.

Jag ser henne på långt håll. Hon är klädd i blå indisk fotsid klänning och hon vrider sina händer uppe under hakan. Pilske Plutt och hans moatjé, en söt amerikansk cockerspaniel, har redan kommit till stadiet där de står vända från varandra, av diverse svällkroppar sammanbundna för en ganska lång tid.. Det enda jag vet är att man inte ska hälla vatten på dem. Det båtar dessutom ingenting till. Befruktningen är fullbordad.

Vi blir en attraktion som konkurrerar litet med själv auktionen. En cirkel samlas runt de båda hundarna. De ser ganska dumma ut. Jag ger upp linnet. Det går för en spottstyver. När det nepalesiska schacket kommer upp är vi redan på väg hem. Vi ska kolla med våra respektive försäkringsbolag vad som gäller, den indiskklädda och så jag. Mitt sällskap verkar rastlöst.

– Gå ut en sväng, säger jag.

Jag hör bilen starta på uppfartens grus. Vart ska han nu och kommer han tillbaka?

Jo, han kommer tillbaka med en skamfilad kartong. Swedish Grace med guldkant i skick som nytt.

– Det blev nog litet dyrare än du hade tänkt... urskuldar ha sig.

– ”Det är dumt att betala för mycket bara för att man dras med i budgivningen.”, citerar jag handboken. Å andra sidan var det det enda vi fick. Pilske Plutt! Tycker du att jag ska kastrera honom?

– Släng honom i en mörk grop, säger mitt sällskap dovt.

Det är hans utträdesbiljett idag. Med den attityden behöver han inte värma mina sketna bomullslakan.

– Åk hem, säger jag fnösktorrt.

Jag håller ut armen med handboken.

– Åk hem och läs på, säger jag mildrande.

Han sätter sig obesvärat vid bordet på verandan.

– Men åk hem då, säger jag genom sammanpressade käkar.

(Utmaning: skriv om en auktion)

ps. ”Handboken” som nämns är Grå Papegojas inlägg idag. Tack för det!