Stanken av ryss

Jag är den du knappt vidrör. Den som har stigit in i skuggorna. Det är på grund av din goda vilja jag lever. Varje dag omkring klockan tio stiger du in till mig i mitt gömställe. Det är en bra tid. Då har din man gått till jobbet för länge sedan och alla grannarna är upptagna med sitt. Du ger mig bröd med de hårda kanterna avskurna och du ger mig en kopp buljong. Jag måste näras, säger du, men i hushållets ekonomi får det inte synas att jag finns till. Det är en svår ekvation. Jag löser den elastiskt med tungan mot min gom och avundas hunden hans generösa köttben.

Jag har för länge sedan tagit för givet att du älskar mig. I alla fall att du älskade mig den gången när vi möttes. Jag minns inte när vi möttes, jag var trollbunden av din syster. Jag såg dig inte då och inte när vi flyttade ihop under samma tak. Inte när Hon blev transporterad till Sibirien. Då var jag sedan länge gömd. Jag såg dig inte. Du var maten och vilan, det praktiska, för mig. Du byggde ett nytt gömställe åt mig och jag såg dig inte. Efter deportationen flyttade du in i huset igen med din make. Partifunktionären. Du vågade bo med oss båda; öppet med honom och med mig liksom inmurad i väggen. Tänk, om jag fått en hostattack.

Jag tittar på dina ögon när du tror att jag tittar ut i luften. Dina ögon flämtar. Jag har kommit fram till att det är av lust till mig. Av lust till mig har du slagit knut på dig själv, gift in dig i sovjetknapadeln för att jag – å, paradoxer! – ska vara så trygg som möjligt.

Han är din make om natten. Du vill att jag ska vara din make om dagen men jag kan bara tänka på din syster långt, långt bort. Du smörjer mina nariga händer med kamomillsalva som du gjort själv. Jag borde respektera dig för det höga spel du spelar men, vet du, jag föraktar dig. Du drog in stanken av ryss i huset när du räddade ditt eget skinn och mitt.

Inspirerat av Sofi Oksanens roman Utrensning

(Utmaning: skriv om att dra en slutsats)