En investering

Vi var strandade i Marseilles en kulen höst i väntan på ett brev poste restante som aldrig kom. Blåsvarta gator, pinande vind. Ett dragigt hotellrum där vi tillbringade all vår tid – vi hade nästan inga pengar. Tapetvåder på svaj och ett läckande handfat i miniatyr med en dyngsur trasa om foten. Jag tror inte att det fanns någon dusch i korridoren. Trehundra francs hade jag lagt för sig. Dessa trehundra tog jag och gav mig ut i de billigare kvarteren på jakt efter något som kunde hålla mig varm.

Alla tröjor var gladrandiga och passade inte min sinnesstämning. Hundra procent akryl, ibland polyester. De såg varma ut men skulle inte värma. Jag var redan på hemväg igen när jag såg den lilla butiken. I fönstret hängde en tröja i hiskelig lila nyans men den såg ut att vara i ull. Jag gick in bara för att få veta att den var alldeles för dyr för mig.
– Madame, jái froid, sa jag planlöst. Madame, jag fryser.
– Ni fryser och... hur mycket pengar har ni?
Jag sa som det var.
– Bra, då vet jag just det rätt plagget för er, sa Madame och vispade undan ett draperi och var borta. Jag kunde ha stulit hela affären men hon kom tillbaka efter ett tag, triumferande, med något mjukt i frånstötande brunbeige. Hon rullade ut föremålet, som var ett par håriga mamelucker.
– C'est un investissement! jublade hon. Det är en investering!
Och hon började lista alla fördelarna. Det mesta förstod jag inte förrän jag kommit tillbaka till lexikonet på hotellrummet.
Mameluckerna
- var i äkta kamelhår
- skulle hålla mig varm
- skulle vara bra för magen
- och för de ”feminina delarna”
- skulle göra mig glad och rosig
- och till en godbit för min man

Hon såg själv mycket rosig ut när hon tystnat. Jag kände mig som om jag var hos en försäkringsrådgivare, eller som om jag köpte en livsstil och inte det fulaste plagg jag någonsin sett. Det fulaste och det varmaste. Det ligger ännu i garderoben i väntan på nästa vinter. Fibrerna har helt skavts av på lårens insidor av all friktion. Det har blivit stora hål som jag laskat försiktigt. Godbit var jag inte så länge. Han försvann. Men glad och rosig är jag när jag kommer hem från vintermorgnarnas promenader med min nya älskling, som blivit så duktig på att gå utan koppel.

(Utmaning: skriv om att investera)