Det finns en bild. Den återfinns till exempel i Roy Anderssons bok Lyckad nedfrysning av herr Moro. Det är en bild av en arkebuseringspatrull och dem de ska arkebusera. I bilden en oväntad rörelse, asymmetri: en av bödlarna har lagt ner sitt vapen och är när bilden tas på väg att ställa sig i de dödsdömdas rad. Bilden och bildtexten säger knappt mer än så, vad jag minns. Jag vill inte heller säga mer än så. Jag vill inte brodera, fantisera. Plötsligt lägger han ner vapnet och sällar sig till dem som ska skjutas. Mod eller galenskap? Eller vanvettigt mod? Någon har en kamera. Någon på de avrättandes sida. Han tar bilden, han framkallar den och kopierar den. Ser till att den bevaras. Det är också mod. Hans fotografsjäl är större än hans soldatsjäl. Driften att berätta. ”En gång hände detta oerhörda och jag var vittne. Jag kan inte tystas. Här är min bild på han som vägrade. Som hellre dog än dödade.”
(Utmaning: skriv om att vägra)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det krävs mod att vägra och stå för sin vägran. Tänkvärd bild du målar.
SvaraRaderaJag minns den. Bilden. Bra att du påminde.
SvaraRaderaJag ryser. Otroligt gjort.
SvaraRaderaDet finns några sådana exempel genom åren och alla framkallar samma hisnande känsla i kroppen.
SvaraRaderaEn dröm är att allt fotfolk vägrade lyfta vapen. Det skulle inte bli mycket krig och våld kvar om generalerna själva skulle slåss med varandra bara...
SvaraRaderakänns som ett stort ögonblick du förmedlar . Bra
SvaraRaderaWow, inspirerande text!! Det finns verkligen msk som offrar allt för vad de tror på är sant och riktigt.
SvaraRaderaJag tror att jag sett den, eller en liknande och det är obeskrivbart. Får mig att ifrågasätta mig själv och mitt tillrättalagda liv. "Orkar inte källsortera idag. Det är säkert någon annan som hjälper den där tanten i affären, jag har bråttom. Nästa år ska jag bli världsförälder. etc..."
SvaraRaderaAng. kommentar på min blogg: Visst är det så. Jag sitter ikväll och läser gamla texter jag skrivit och det är inte alltid det jag gillade mest när jag skrev det som jag nu tycker bäst om. Men ibland känns det, kanske ungefär som när en låtskrivare känner att "det här blir en hit", och då är det gött. :)
SvaraRaderaStor händelse beskriven utan för stora ord. Jag tror inte jag har sett bilden du beskriver, men dina ord har skapat den för mig.
SvaraRadera