Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

fredag 22 juli 2011

Människovärde

Hur ska man kunna värdera människan om hon inte går att köpa? Du, min vän, kostar femton euro i timmen. Mitt pris är mer diffust. Jag ger dig det du behöver. Du får kläder, som du måste vara mycket rädd om. Någon gång i framtiden kanske du får skor. Och jag låter dig duscha. Du måste vara fräsch för kunderna. Femton gånger åtta – kanske tio, om vi har tur en dag. Hundratjugo, hundrafemti euro på en dag. Det är vad du är värd just nu. Mycket mer kan det inte bli – doften av öst ligger för alltid på din hud. De känner den. Vet att du är andra klass. Jag? Jag är business class. Jag har kavaj och slips och sköter flera små horor som du. Fast vissa dagar tjänar jag mer på pokern, det ska du ha klart för dig. Jag flyter liksom omkring. Jag kan ju röra mig obehindrat, jag. Får se solen. Människovärde? Nu bråkar du igen, trixar med ord. Du har ett övertag. Du vet att jag inte kan slå dig på din kropp som jag hyr ut. Människovärde? Är det någon minsta gemensamma nämnare, på något sätt? Något sorts baspris? Vaddå – tre, fyra euro? Jag tänker på dem som svälter i det där flyktinglägret i Kenya. I teorin är de väl människor också – du ser, jag är ganska filosofisk, när jag sätter den sidan till. De kan ju inte vara värda mycket. En stor jävla kostnad är de. Dödkött. Människor som inte kan ta hand om sig själva borde skyfflas bort. Ja, dödas, menar jag väl. I förlängningen. Ja, de som inte arbetar ska heller inte äta. Jag tror det var Marx som sa det. Vad sa du? ”Allas lika värde”? Är du förryckt, flicka? De i flyktinglägret – de har inget värde alls, kom vi just fram till. Du – du är värd femton euro i timmen, minus omkostnader. Och jag... Jag står över er. Jag har människovärde, som du kallar det. Jag rör mig fritt. Kan göra anspråk. Men tänk på att värdet på en människa kan ändra sig med tiden. Det är som en stor börs, som aktier, du vet – de går upp och ner. Teoretiskt kan du springa om mig – teoretiskt! Och negerkärringarna i lägret också – haha! Men i verkligheten blir det jag som klättrar uppåt på börsen och ni som faller nedåt. I klump. Smack, smack, låter det när ni når botten. Vad är du värd när jag pumpat ur dig din ungdom om ett par år? När det kommer en annan tös i ditt ställe. Kom inte till mig och prata om människovärde. Du plågar bara dig själv.

(Utmaning: skriv om att nedvärdera)

5 kommentarer:

  1. Det värsta slödder som finns som du beskriver (så bra!). Det går inte att sjunka lägre som människa. Kan väl inte hoppas på att de har svårt att sova.

    Outhärdligt att läsa, fast jag vet...

    SvaraRadera
  2. Uuuh...en spark rakt ut i verkligheten. Man har svårt att tro att såna som han verkligen finns, men det gör de ju. Bra skrivet, mer nedvärderande kan det knappt bli.

    SvaraRadera
  3. Otäckt och skrämmande, gör ont i själen.

    SvaraRadera