Majestätisk groda

En framtidsscen från en av Europas norra randstater:

Den nya drottning V har läst statskunskap och är intresserad av design. Pappa är död. Hon har en klädsam tår på kinden när hon håller sitt första tal till nationen. Hon talar länge. Hon talar väl. Som avslutning säger hon triumferande: ”Ni har väl hört det gamla talesättet: 'Det är allom bekant att i de blindas rike är den enögde kung.' Men jag säger er: 'I de blindas demokrati är den enögde ett missfoster.'”

Det passar in med resten av talet. Det är menat som en liten knorr. Hon vill visa att hon är beläst, ja, bildad, och att hon kan tänka själv, vara klurig. Aldrig anar hon vilken proteststorm som ska komma.

Hennes uttalande manglas i debattprogrammen, P1 Morgon och Studio ett. Svenskan och DN manar henne att abdikera, innan hon knappt satt sig på tronen. Republikanska föreningen fyrdubblar sitt medlemsantal på tjugofyra timmar. Överallt i seriösa medier debatteras monarkins vara eller inte vara och de flesta debatter landar i ”inte vara.”

”Ni får inte republik bara för att jag abdikerar,” uttalar sig den nya monarken knipslugt. ”Successionsordningen måste ändras. Grundlag. Två på varandra följande val.” Hon har läst statskunskap och är intresserad av design.

Och inget händer. De högröstade reaktionerna tystnar pö om pö och livet i den lilla monarkin blir normalt igen. Drottningen växer in i rollen, får nya rådgivare och ger nogsamt akt på att inte uttrycka sig så att hon kan uppfattas som antidemokrat. Grundlagsenligt försöker hon att inte tangera politiska frågor över huvud taget. Det är svårt men det går. Många gånger när representationsuppdragen är många önskar hon att hon hade abdikerat men hennes gemål leker kung som en ivrig liten terrier och förmår henne att också leka med.

(Utmaning: skriv om att abdikera)