Grå grå, grå grå

Skammen. Hon är nästan femtio och har ännu inte lyckats lära sig om ”grå” på engelska stavas med ”e” eller med ”a”. Hon ser det förstås ofta i skrift men hon flyter med texten när hon läser, hakar inte fast i ett enskilt ord.

För ett par månader sedan skedde dock ett genombrott. Då läste hon en bok som var ganska njutbar – inte alltför njutbar för att hon skulle glömma allt om enskilda ord – och där stod ordet flera gånger. Gray. Gray. GRAY. ”Gray” med ”a”. Hon koncentrerade sig hårt, skapade minnesregeln ”samma vokal som på svenska men utan ring”, bar med sig ordet genom den dagen och det fastnade. Hon visste nu att det stavas med ”a”.

Tills hon för ett par veckor sedan läste en lagom njutbar bok där hon till sin förtvivlan såg att ”grå” stod som ”grey”, med ”e”. Det första hon gjorde var att ifrågasätta sin tidigare insikt. Det andra var att bli förvirrad. Det tredje var att förskjuta frågeställningen tills hon just idag googlade på ”grey” med ”e”. Det skulle hon ha gjort tidigare, för där stod det att ”grey” även stavas med ”a” i USA. Minnesregeln är given: ”grEy” med ”e” som i England, ”grAy” med ”a” som i Amerika – ibland, i alla fall.

Det lättaste är ofta det svåraste.

(Utmaning: skriv om att fylla en kunskapslucka)