Evaluation Crew

Det var på åttitalet. Början nitti. Utvärdering var hippt men det var inte hippt att säga ”hippt”. jag säger det ändå.

Först gick de omkring i svarta t-shirts med ”Evaluation Crew” i rött och vitt. De var nio. Martha, Ellinor, Bert och Sune var väl de mest färgstarka. Det bara lyste om Ellinor. Efter ett tag blev det västar och byxor med benfickor. Allt i svart och så den där loggan.

De utvärderade ta mig sjutton allt. Försoningsprocessen i Guatemala, bokföringen på huvudkontoret, kycklingprojektet i Tanzania och så min lilla baby, Projekt Solidaritet. Project Solidarity. Djupintervjuer med mig och mina counterparts i olika länder, till och med med utvalda deltagare, utförda av lokalanställda, på lokalspråk. Dessa lokalanställda hade för övrigt bara en penna som det stod ”Evaluation Crew” på att vifta med. Jodå: svart med vitt och rött tryck. Men visst var det litet nedlåtande? Det sa vi till dem så fort vi fick tillfälle och så föddes idén att utvärderarna själva skulle utvärderas. Det ska sägas till deras fördel att de var lika entusiastiska inför detta som inför alla andra uppdrag. Vi var förstås många, många som uttryckte att vi inte ansåg att det var rätt att de här nissarna skulle utvärdera sig själva men de presenterade ett fullständigt odechiffrerbart schema för korsvis utvärdering och sagt och gjort, huvudkontoret var på och de kunde börja.

För oss som betraktade spektaklet såg det ut som alldeles i slutet av ett väldigt stort nattvardsfirande. Alla officianterna sprang hittan och dittan och gav varandra brödet och kalken och hoppades att det skulle gå jämnt upp på slutet. Det gjorde det nog inte. De fick allesammans väldigt goda vitsord för allt, förutom den där ynkliga pennan som delats ut till de lokala utvärderarna av mitt projekt (jag var stolt över att gamla Projekt Solidaritet utmärkte sig på detta sätt). Toppoäng på Cross Cultural Sensibility, Intellectual Fervour och Target Orientation. Toppoäng för allt, utom pennan. Huvudkontoret skickade nöjt ut gamla t-shirts till de redan avpolletterade lokalanställda och frågan var ur världen. Det gick en suck av lättnad genom den världsvida organisationen.

Så såg vi in nittitalet: med stor tillförsikt, i tron på transparens och på att allt kan utvärderas. Vi hade lärt oss skriva våra styrdokument så att vi skulle få höga poäng i den påföljande utvärderingen. Antagligen var det det som var meningen.

(Utmaning: skriv om att utvärdera)