Vägskäl

”Ambitiös och driven utesäljare....”
”Noggrann och ambitiös kundtjänstmedarbetare med kundfokus...”
”Till dig som är både ambitiös och social....”

Arbetslös igen. Fortfarande bemödade hon sig om att läsa de orubricerade annonserna fastän de gjorde henne nedslagen. ”Kundfokus”? På sin mentala lista skrev hon ner att hon måste lära sig vad en utesäljare är. Nu igen. Eller så inte. Säljartypen var hon inte. Inte. Vad var hon för typ? Vagt mindes hon gymnasiet. Labbarna på kemin. Cykliska kolväten! Hur kunde hon ha glömt? Hon skulle forska, var det tänkt. Hela livet som en lång kemilabb. Tanken kittlade men hon insåg att det var för sent. Hon hade inte ork att dra upp kemikunskaperna ur den sjunkna sjön och putsa upp dem. Fem år var för lång tid.

Tankarna hade som vanligt inte behövt vindla långt förrän de kom till en bekant punkt:
Varför blev jag ihop med Jonatan?

Minnen från den dammiga, oxblodsfärgade lilla ettan där de hade hängt, spelat dataspel, tittat på film, ätit pizza. Tristessen hade frigjort henne från det livet men det hade tagit tre år.

Utesäljare. Varför inte. Hon måste söka sina tjugofem jobb. Och hennes senaste vik var faktiskt på Ica. Det var väl ett sorts säljjobb?

Hon önskade att hon kunde drömma större. Stora drömmar var väl likvärdigt med ambition?

Om hon skulle plugga? Kanske till sjuksköterska. Inte för att få jobba med människor men för att få nytta av de kunskaper i kemi och biologi hon hade kvar. Få vara med i en urvalsprocess som inte var godtycklig. Hjärtat sjönk vid tanken. Nej, hon hade inte självförtroendet. Vid arton säker på att bli kemist. Vid tjugotre darrig och svettig vid tanken på att utbilda sig till sjuksköterska.

Vad var ett jobb? Något att gå till för att få råd med köttfärs och limpa. Eller en central plats i livet där de egna drömmarna fick rum. Handen åkte upp på bordet, knöts och började slå. Iläggsskivan for på sned. Hon bankade vidare, omedveten om att bultarna blev skeva. I stället för att gråta skrev hon en annons i huvudet:

”Ambitiös och noggrann underhuggare
med fokus på att vara till lags
anmäler sig frivilligt
till förekommande slavtjänster”

Vad spelade ett liv för roll? Hon var ändå tjugotre, snart gammal. Hon skulle inte få något fast och aldrig träffa någon och aldrig få barn. Överspelat liv innan det ännu börjat. Hon stängde tidningen, knuffade iväg den över bordsytan så att den hamnade på golvet i den oformliga högen från tidigare dagar.

(Utmaning: skriv om att vara ambitiös)