Som en fånge knackar en gång ut ur cellen, i många år, viss om sin frihet – så ska vi söka svaret på frågan ”vem är det jag är”.
Som en skata bygger bo, frenetiskt, av risiga kvistar för att föda sin avkomma – så ska vi boa in oss i världen, i vetskapen att vi är sammanbundna med allt.
Som en finansman offrar allt utom tanken på avkastning – så ska vi ge upp allt för att få leva i ögonblicket.
För ögonblicket är allt, alienationen helvetet och de flesta fängelserna är dragiga hemmabyggen.
(Utmaning: skriv om att vara ihärdig)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Slutklämmen är bäst!
SvaraRaderaJapp, det sista stycket bäst
SvaraRaderaTycker hela är bäst.
SvaraRaderaHäftigt!! - och snyyggt.
SvaraRaderaGillar som man säger på facebook, speciellt "fängelser som dragiga hemmabyggen" .
SvaraRadera