Lillpastorn

I första backen på vägen hem från kapellet vänder hon. Det är mörkt men hon håller sig sällskap med en enkel sång. ”Jag har beslutat att följa Jesus, jag har beslutat att följa Jesus, jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå...” Hon tycker själv att hennes röst är ovanligt klar men så har hon alldeles nyss genom dopet upptagits i Herrens församling. Det ännu fuktiga håret har bara styvnat litet i den milda vinterkvällen.

Det är en bit att gå. När hon kommer fram kommer det att vara släckt i kapellet, bara i den lilla evangelistbostaden ska lyset vara på och hon kan gå dit, en syster vorden nu, och fråga sina andliga frågor.

Han är snygg, lillpastorn. Så kallar de evangelisten. Till och med hans sneda framtand är snygg. Idag hade han en glencheckrutig kostym – ja, ända tills han förrättade dopet. Han är så fin. Det glöder litet extra i bröstet. Det passar bra för nästa vers: ”Om andra tvekar, ska jag dock följa. Om andra tvekar, ska jag dock följa. Om andra tvekar, ska jag dock följa och aldrig mer tillbaka gå...”

Hon anar kapellet mellan tallarna. Elim. Men! Där lyser än! Ett svagt ljus som strilar genom de höga fönstren invid podiet. Har hon missat någon eftersamling? Har de inte berättat för henne fast hon är döpt och allt? Spänningen inför en ensam stund med lillpastorn omvandlas till oro inför att möjligen, möjligen vara hållen utanför. Hon ökar på sina steg men dörren är låst. Upp i drivorna för att titta in genom fönstren. Där... Där ligger lillpastorn. I dopgraven. Naken. Med badborste och allt. Och badar!

I vattnet som hon döpts i. Han sjunger, det ser hon, men hon hör inte vilken sång. Först blir hon förorättad. Sen tänker hon på hur behagligt varmt dopvattnet varit och hur slösigt det vore att det bara skulle användas för att doppa henne några sekunder. Hinka ur så mycket prima badvatten. Leende åser hon hur han borstar sig grundligt och ser sådär glad och förtrolig ut som han gör när han talar med Gud.

Viss om att han inte ska höra henne stämmer hon själv upp: "Jag följer korset och lämnar världen. Jag följer korset och lämnar världen. Jag följer korset och lämnar världen och aldrig mer tillbaka går.” Sjungande vänder hon åter mot hemmet. Vad hon sett ska aldrig nämnas för någon. Det kan missuppfattas. Hon höll på att missuppfatta det själv. Men brodern lillpastorn är ren. Ren i alla bemärkelser. Frustande fnissar hon till.

(Utmaning: skriv om att ta ett beslut)