Dagens latin

Jag tror aldrig att jag förödmjukat någon. Sårat, ja. Varit elak. Men inte förödmjukat. Nå, det spelar väl inte så stor roll vad jag säger om just det – det är väl bara den som utsätts för förödmjukelse som kan bedöma om hon förödmjukats. Alltså kan jag uttala mig om det omvända fallet: jag har aldrig blivit förödmjukad. Kränkt, ja. Utnyttjad. Men inte förödmjukad.

Att jag har väldigt litet erfarenhet av mord och tortyr och allt möjligt annat jag skriver om på bloggen har aldrig hindrat mig från att leva mig in i dessa aktiviteter – men förödmjukelse? Nej, jag hittar inte ingången. Så jag gör som jag gör ibland: jag googlar. Och se vad jag finner:

”Förödmjukelse är abasementen av stolthet; förtret. Det statligt av att kväsas eller förminskas till lowlinessen eller submission ”

Inspirerande. Det låter nästan som poesi och inbjuder till att kasta om orden:

… eller submission?
Det statligt av att kväsas
är abasementen av stolthet;
förtret.
… eller förminskas
till lowlinessen.

Är det sådana automatöversatta texter vi kommer att få läsa fler och fler av på våra skärmar? De kommer förstås att bli bättre så småningom men än så länge skjuter de långt vid sidan av målet – för att fatta dem måste man minst ha en mastersexamen i ursprungsspråket. Jag kisar med ögonen mot orden och anar hur detta millenniums motsvarighet till medeltidslatinet kommer att se ut: en rådbråkad, dystert könlös röra av engelska ord.

Förödmjukelsen, då? Jag har inget att säga, annat än att citera M.K. Gandhi: ”Den som har en god självkänsla blir aldrig kränkt.”

(Utmaning: skriv om att förödmjuka)