Mabeka

Du kom in före alla andra. Satte dig vårdslöst på en bänk. ”Ge mig vilken bokstav som helst!” sa du och du fick ”S”. ”Självsäkerhet,” sa du och läraren antecknade det i sin dyra bok, som var både stämplad och märkt. Ditt namn antecknade hon och så ”självsäkerhet.” Tentamensdatum: 14 februari. Du reste dig upp och vände dig om och gick med din alldeles egen vaggande gång ut i friheten igen. På torget köpte du mango och fisk och ganska mycket vitlök. Sen satte du dig på Breiras ensam vid ett bord, sparvarna stal bröd vid dina fötter. Du hade inte tid att sitta där, inte råd heller. Du spanade ut över torget och när två bekantingar närmade sig, helt klart för att ta ett glas på Breiras, flöt du upp från stolen och försvann i riktning mot stationen. Återigen din vaggande ryggtavla. Om man kunde spegla sig i den!

Vid stationen blev du äntligen fast. Det var själve rektorn och hans fru som stötte på dig i trängseln.
”Nå, Mabeka,” försökte rektorn myndigt. ”Vad fick du för ord idag?” ”Jag fick en bokstav, ordet gav jag mig själv” svarade du. ”Bokstaven var S och ordet var 'självsäkerhet'” Rektorn såg bekymrad ut: ”Men det är alltför lätt för dig! Tänk om inte läraren kan ge dig högsta betyg? Du vet, det är svårare att få högt betyg när ämnet är enkelt.” ”Jag klarar det,” sa du utan ett uns tvivel.

När du hade gått, vände sig rektorn skrattande mot sin fru och sa: ”Den där Mabeka! Han är självsäkerheten personifierad!” ”Har han anledning till det, då?” frågade frun. ”Han klår sin lärare i franska och mig i historia och är en bolltrollare i fotboll. Vill du ha mer?” svarade han. ”Det räcker,” sa hon. ”men kan han färga tyg och väva som sin släkt?” Rektorn satte upp näsan så långt han kunde, sniffade litet. ”Det får man väl utgå från,” sa han.

Vid det här laget hade du hunnit hem och lagt dig att slumra en stund på din säng. Mamma kom och frågade hur det var fatt. ”Bra,” sa du avmätt. ”När fick du tenta?” ”Den fjortonde.” ”Så snart...” sa mamma med oro i rösten. Sen låg du där ända tills det började skymma. En metallpåle spetsade dig genom bröstet och fixerade dig vid sängen. I magen körde det runt som en cementblandare. Läpparna var kalla och fingertopparna. När du hörde rösterna från Sumo och Bob, dina bästa vänner, smög du tyst upp och smet ut genom fönstret.

(Utmaning: skriv om självsäkerhet)