Ostvik, Frostkåge, Ersmark och Kursmark

– Mammaa! Mammaa!
– Ja, min skatt.
– Varför måste de stänga av vattnet för att det är för mycket vatten? Tvärt om borde det väl vara?
– Har du tittat på nyheterna nu igen? Du vet ju att du blir så uppvarvad så att du inte kan sova.
– Ja men varför, mamma? Varför får folk inget vatten för att det finns för mycket?
– Tja, det vet jag inte. Kanske vattenverken eller reningsverken, eller vad det heter, blir översvämmade så att vattnet som kommer ut inte är rent. Var var det någonstans?
Hon ser drömmande ut:
– Skellefteå, Skelleftehamn och sträckan Ostvik, Frostkåge, Ersmark och Kursmark.
Mamman skrattar.
– Du suger då åt dig som en svamp!
– Jag tycker om namnen.
– Som på sjörapporten.
– ”Farvattnen utanför Jären och Lista.”
– Ska vi ta och fika nu, du och jag?

De sitter med saft och kaffe och hembakta skorpor.
– Det var det där ordet igen. E-va-ku...
– Evakuera. Det betyder ”rädda”, ”utrymma”.
– Jag känner vad det betyder, jag kan bara inte säga det.
– Det kommer, stumpan.
– De räddade folk från Norrbottensfjällen också. Med helikopter! Tvåhundra stycken. Men några ville vara kvar. Vägarna hade gått sönder.

Många timmar senare, efter tandborstning och läsning:
– Ostvik, Frostkåge, Ersvik och Kursmark... Mamma, var är Norrbottensfjällen?
Och mamman vet att konflikter gör att lillflickan drar ut ännu längre på insomnandet. Hon tassar mjukt ut efter en atlas. När hon kommer in igen: svaga, susande snarkningar. Den lilla hjärnan har fått ro.

(Utmaning: skriv om en dagsnyhet ur en 9-årings perspektiv)