Lankesisk blomma

Frangipanin skingrar grubblerierna med sin doft, den och alla blommor han inte kan benämna. Efter alla dessa år...
– Jag är en kulturell expert på Sri Lanka, ingen jäkla turistguide, muttrar han till sin hustru när hon obevekligt lägger hans blottor i dagen.
– Du bodde här i två år! utbrister hon.
– För tjugo år sedan, ja.
Det är första gången hon är här. Hon ser honom delvis förändras, krypa i en kulturkostym som var måttsydd den gången, men åren har gått. Han blir besvärad av att ha henne med. Hon är ganska säker på det.

Människorna är så älskliga. Så glada. Så omedelbara i kontakten. Hon står bredvid, vill inte riktigt bli insläppt. Ryser när de hälsar honom med ett:
– Vad fet du har blivit!
Och sedan:
– Varför har du bruna tänder?
Hon försäkrar honom efteråt att de är gula, på sin höjd. Men om så många säger det, måste det väl ligga någon sanning i det?

De bor hos Ravi när de är i Colombo. Lågmälde, rolige Ravi och hans fru Chithra, en effektiv husmor, stolt och språksam. Det är också där de har sitt avskedsparty. Det är det vanliga lankesiska upplägget, alla sitter uppradade på stolar runt rummets väggar och ser ut att ha tråkigt. Febril aktivitet i köket.
– Blir det ingen mat? dristar hon sig till att viska i hans öra när tiden lider.
– På slutet. Du ska få se, säger han.

Hon är utmattad av hunger när maten äntligen annonseras strax före tolv. Alla lassar på gigantiska portioner och äter snabbt, snabbt. Ett buller sen när samtliga reser sig upp, tar farväl och går.

– Det tog mig åratal att lära mig den lankesiska partykulturen, förklarar han efteråt. Trots att jag hade lärt mig vad som gäller på deras fester, att inbjudan till middag också är ett tecken på att folk ska gå, var det jättesvårt att anpassa mig till det på mina egna fester. De sticker efter maten, förstår du, hur tidigt man än serverar den. Kan inte övertalas att stanna. Tycker antagligen att man är fruktansvärt oartig om man serverar den före en viss tid.

Hon vill säga något platt om kulturmöten, men avstår. Önskar att hon kunde fråga honom om blomman som klättrar uppför spaljén.

– Chithra? ropar hon inåt köket.
Chithra kommer ut, torkar händerna på en trasa.
– Ja, Emelie?
– Vad är det där för blomma?
– Lankesisk blomma!
Hon borde ha lärt sig vid det här laget.
– Jaha. Tack!

(utmaning: kulturkrockar)