När moster och morbror levde
förde de bok över sina värdesaker.
TV:n (26 tum) uppfördes på listan
med artikelnummer och serienummer.
Ja, den stod först, alla siffror ängsligt exakta.
Rätt långt upp stod ”reseskrivmaskin, FACIT”,
och så var det stereon – ”grammofon”, som det stod –
och LP-skivorna, 200 stycken, och
en bandspelare – jag tänker mig
en Tandberg rullbandspelare.
Nu är de borta, moster och morbror.
Jag skulle vilja samla alla dessa prylar
och måla ett vanitasstilleben.
Det skulle se ut som den bild
av ett skrotupplag som det vore.
Mosters nästan nya TV är inte värd ett dyft.
(Utmaning: skriv om en nymodighet)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Finstämt skrivet om tiden som alltid går.
SvaraRaderaBra text och en intressant fundering! ,-)
SvaraRaderaAAA den där tandbergan sån hade min pappa den fick jag överta sen hej igen längtar så efter din bok :)
SvaraRaderaJag blir alldeles nostalgisk när jag läder det här. Hoppas du får möjlighet att måla tavlan...
SvaraRaderaDu måste lägga upp en bild om du målar tavlan.
SvaraRaderaJag blir också nostalgisk.
ja bra som vanligt och tack för kommentaren igår:)
SvaraRaderaTidens gång, nytt blir gammalt. Väntar man tillräckligt länge blir det värdefullt igen - ibland. Finstämt text.
SvaraRadera"alla siffror ängsligt exakta" och "vanitasstilleben". Vackert, vackert som alltid!
SvaraRaderaElegant och tankeväckande. Nu måste jag ju köpa din bok, det står helt klart.
SvaraRadera