Nickeby Fin

En lördagsmorgon stod det att läsa i Bygdens Allehanda att Nickeby Finmekaniska skulle vara tvungna att skära, kanske till och med lägga ner produktionen helt. ”Varsel kommer att läggas inom kort,” sa VD Håkan Skärhammar på förstasidan i brokig slips. Sören, fackordföranden, slog sin näve i bordet, som så många gånger förr, arg över att Nickeby Fin hade uttalat sig i pressen innan de talat med de anställda. Hemma hos Slevovics var det lugnt, ty de hade ingen tidning, men hos Perssons var det förstulna och öppna tårar. Ottilia försökte dölja sin sorg men Bertil kunde inte lägga band på sin förtvivlan. Sju år till pension och inga jobb kvar på bygden. Det gräts i många hus i Nickeby denna morgon, inte minst hemma hos konsumföreståndaren, som bara indirekt hade med saken att göra.

Bara Sören var bara arg. Han hade anat detta när Nickeby Fin köpts upp av den globala jätten Tooltrade Inc. 2004.
– En stor koncern sätter bara mekaniskt en viss vinst som ska uppnås. Klarar inte ett företag den nivån är det kaputt, förklarade han för konsumföreståndaren senare på dagen.
– Även om det går med vinst?
– Även om det går med vinst.
Detta samtal var nog det viktigaste den dagen i Nickeby. Det avslutades med konsumföreståndarens ord:
– Vi måste stänga affären om befolkningen blir det minsta fattigare än den är nu.

På måndagen en dryg vecka därefter lades varslen. Alla skulle få gå. Fabriken skulle stängas. Gråt och tandagnisslan? Nej. Det hade mobiliserats under veckan. Det fanns en plan. Den dängde Sören i bordet inne hos VD på eftermiddagen, tio vasseggade sidor. VD mumlade , hummade:
- Koncernledningen...
– Prata med dem nu! sa Sören, sträckte fram en telefonlur som låg i närheten.
– Nej, ni får komma tillbaka om en timme, sa VD.
Med avslappnad hållning gick Sören och konsumföreståndaren därifrån.
– Det här grejar sig, sa konsumföreståndaren.
– Ja, jag tror faktiskt det.

Så blev Nickeby Finmekaniska ett av Sveriges få producentkooperativ och klarade sig riktigt hyggligt i konkurrensen. Visst var det trätor ibland och meningsskiljaktigheter om vem som jobbade mest. Idyllisk blev inte tillvaron i Nickeby. Men invånarna hade kvar sina jobb och sin arbetsglädje och fick utlopp för sitt kunnande. Och de hade gått från att vara löntagare till att vara delägare. Konsumföreståndaren, som hade erfarenhet från Konsum i Sverige och Utan Gränser i Burkina Faso hjälpte till som konsult när det behövdes.

(Utmaning: skriv om ett stålbad)