Vad hon vet överskuggas av vad hon glömmer. Varje dag ett läkt sår. Det är ingen idé att läsa tidningen. Hon framhärdar i att inte minnas dagar och presidenter och tvivlar på sin användbarhet. I det stora har tiden gått henne förbi.
Hon har inga öppningar mot världen. Lever som på undantag. Berättar ingenting, av rädsla för att redan ha berättat allt. Utan missmod betalar hon sina räkningar, bläddrar i bladet, klipper ut och glömmer. Uppenbarelser inför boksidor, inför text som hon i morgon inte ska veta att hon läst.
Är det någon idé att ha erfarenheter, även om man glömmer dem medsamma?
Är det någon idé att ha ett liv, om man ändå ska dö till slut?
Hon kan tider och platser, det inrutade. Har blivit så glömsk, att hon inte ens glömmer nycklarna. Har blivit så glömsk att hon måste ha minnesstrategier. Så glömsk, att bara stunden räknas.
När tvättkorgen är full, ska hon tvätta. När dagen gryr ska hon gå upp. Hon vet att hon drömt. Hon vet att hon levt och lever. Ja, hon är ett sprucket kärl men hon lever.
(Utmaning: skriv om att veta)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vard sorgsen jag kände mig av texten den dagen jag är där vill jag uppleva som död. många tankar byggdes av din text.
SvaraRaderaSåå bra skrivet.
SvaraRaderaTragiskt att denna sorgliga text känns så verklig
SvaraRaderaDu har lyckats fånga så mycket. Det är verkligen en bra text. Frågorna är verkligen tänkvärda, och utan ett riktigt svar förstår jag att allt blir väldigt meningslöst. /Betty
SvaraRaderaDet är nåt storslaget och på samma gång lakoniskt över sista stycket. Det tycker jag mycket om. Jag tyckte mycket om nästan hela texten, bara inte Varje dag ett läkt sår.
SvaraRaderaHoppas man trillar av pinn innan man är där. Bra, tänkvärt och läsvärt.
SvaraRaderaJag får tårar i ögonen när jag läser, för min älskade farmor blev dement och sakta, sakta sämre tills hon dog.
SvaraRadera"Har blivit så glömsk att hon inte ens glömmer nycklarna." Jag är med denna kvinna varje dag i mitt jobb. Många gånger får jag svårt att svälja, det bli tjockt i bröstet och tårar vill fram i mina ögon när jag ser hur hon kämpar för att komma ihåg. Du har fångat det väldigt bra!
SvaraRaderaOmskakande och tänkvärt
SvaraRaderaMina tankar går till ett äldreboende jag jobbade på och de konversationer jag hade med tanterna (om och om igen..)
SvaraRaderaBra skrivit med en verklighet som existerar för många.
SvaraRadera