Utmaning 255 - Hos psykiatern

"Jag känner att du är taggig" säger öppenvårdspsykiatern.
"Ja, det är just det som är problemet" säger jag. "Det har växt ut taggar både här och där - på ryggen förstås."
"Har du varit med om något liknande förut?" frågar han.
"Nej, det har aldrig hänt mig förut."
"Har det hänt dig tidigare, att du varit med om något som aldrig hänt dig förut?"
Han är långsam, verkar följa en manual som han har internaliserat.
"Självklart. Livet hände mig och sen har det bara fortsatt."
"Med saker som aldrig hänt dig förut?"
"Förvisso. Varför tjatar du?"
"Nu är du taggig igen!"
"Har det kommit fler?"
"Fler vad?"
"Taggar. Ska du inte undersöka mig?"
"Det är det jag gör."
"På ryggen, menar jag."
"Sådant handhas av somatiken."
"Men hud skickade mig till dig. De undersökte inte heller."
"Jag tror att du skulle må bra av att komma till sjukhus och vila upp dig. Tror inte du också det?"
"Jag är inte trött, bara taggig. Det vore enklare om jag inte bodde ensam."
"Sällskapet."
"Någon som kunde rycka taggarna vartefter de kommer. Jag vill inte bli en igelkott."
"Har du ofta varit rädd för att bli en igelkott?"
"Bara sedan jag fick taggar."
Det blir en paus. Jag hinner tänka.
"Vet du, att igelkotten är ett av de äldsta däggdjuren" säger jag sen.
"Nää"
"Femton miljoner år."
"Har du varit intresserad av igelkottar länge?"
"Bara sen jag fick taggar."
Nu är jag faktiskt litet trött. Han kommer att sy in mig. Det kliar på ryggen och känns litet inflammerat. På sjukhuset kanske jag kan bli vän med någon annan patient som rycker mina taggar.

(Utmaning: skriv om något taggigt)