Så fort vi har svängt runt hörnet tänder jag en cigarrett. Idag är jag människa bara om jag röker. Brorsan tar min lediga hand.
- Så nu är vi föräldralösa, säger jag.
Brorsan har grinat i kyrkan, det har inte jag. Jag tänker issläta tankar, är väl ännu i chock.
- De var gamla,de skulle ändå ha dött snart.
Brorsan säger ingenting, trycker bara min hand. Ingen vet hur pappa kom över på andra sidan av vägen. Han var en ganska bra förare, litet vårdslös, kanske, körde på marginalerna. Men hamna i mötande körfält utan att det var en djärv omkörning? Aldrig pappa.
- De hade ett gott liv.
- Kan du sluta, säger brorsan ansträngt.
Idag är jag människa bara om jag röker, bara om jag får säga plattityder.
Mamma och pappa var döda när räddningstjänsten kom. Föraren i den mötande bilen fick lida litet längre. Vi har skickat en blomma. Det förtog inte vår skuld.
- Vi måste väl gå tillbaka, säger brorsan.
- Mm. Tack för sällskapet.
- Börja inte röka nu igen.
- Näärå.
(Utmaning: skriv om en promenad)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En text som man anar sorgen i kvinnans kommentarer i och vill famna henne.
SvaraRadera"Issläta tankar, idag är jag mänska bara om jag får röka, bara om jag får säja plattityder." Förtvivlat. Och nåt underliggande. Skuld. Tror hon att dom tagit livet av sej?
SvaraRaderagillade issläta tankar och plattityder tomheten och rädslan för att släppa in verkligheten inbillar jag mig är det som göms i plattityderna
SvaraRaderaEn sådan där magisk text som kryper sig på och griper tag i en. Stämningsfull!
SvaraRaderaJag får googla plattityder
SvaraRaderaoch se va de betyder.
En bra iscensatt situation,
gjord av dig Marmorion.
issläta tankar. isslät text.
SvaraRaderaEn text som lovar mer. Känns som ett utdrag ur ett kapitel. Ändå lite ovanligt upplägg för en marmoriatext, vet inte riktigt vad som gör att jag får den känslan. Den iakttagelsen är inte negativ.
SvaraRadera