Stå på en volleybollplan. Rotera. Stå på ett nytt ställe på en volleybollplan. Vara rädd för bollen. Rotera. Bollen kommer! Hoppa undan! "Jamen härreguu..!" Rotera inte. Rotera. Dags för serve. "Jamen härreguu..!" Och så vidare. En gymnastiklektion är lång och kan innehålla de mest fasaväckande saker. Basket och hoppa bock. Redskapsgymnastik. Allt är fruktansvärt, utom att springa ute i naturen. Men bara, bara volleyboll är tråkigt. I basket måste man i alla fall följa klungan när den springer fram och tillbaka. I handboll likaså. Bara i volleyboll står man på sin i och för sig tillfälliga position och väntar på att få en dödande boll i huvudet. Det är svårt att låtsas vara delaktig i en sådan hantering. I brännboll är man i alla fall utomhus. Det finns något att titta på. Och bollen är mindre. Men volleyboll. Uppställda som tennsoldater. Roteringens obönhörlighet. Äkta tristess, uppblandad med livsfara. Som skyttegravskrig eller dödsläger. Rotera. Serve. "Jamenhärreguu..!"
(Utmaning: skriv om att ha tråkigt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har vi varit i samma volleyboll-lag, du och jag? Så mitt i prick!
SvaraRaderahmm det var nog det enda jag gillade i gympan det var i allafall klara och tydliga regler för mig bra skrivet även förklaringen fast jag inte tyckte illa om just vollyboll hehehe
SvaraRaderaFy det är så tråkigt med gympa!!
SvaraRaderaDu är rolig du. Jag antar att det är stor skillnad om man gillar idrott eller inte. Återigen skrattade jag högt när jag läste. Träffsäkert.
SvaraRaderalevande gestaltat. man ser den trumpna uttråkade minen på berättarjaget.
SvaraRaderaLivsfarlig sport - till och med som åskådare. Jag fick en sån där boll på ögat, i vilket jag hade min hårda kontaktlins... Jag var inte redig på flera timmar. Skulle gärna vilja skylla min närsynthet på sporten, men det kanske är att fara med osanning och det vill jag ju inte.
SvaraRadera