"Tänk inte på mig" säger hon med svag röst, drar sig längre upp på kudden. Rummet luktar damm och leda. Tömda mjölkglas, nipperaskar, halvlästa böcker utfläkta som flygande fåglar. Hon är vår mor men hon går inte till något jobb, bakar inte, handlar inte. Handla får vi göra. Portmonnän har ett hjärta som lås.
"Köp något enkelt, något som ni vill ha." Mackor på längden och på tvären.
Vi spelar inte musik. Mamma är trött.
Vi tar inte hem kamrater. Mamma måste vila.
Vi gör tyst och stilla våra läxor, hjälps åt att komma ihåg gympapåsar och lappar. Vi hjälps åt att fylla tvättmaskinen. "Ni är så duktiga" säger hon.
Ibland grinar hon. "Jag är bara en börda för er!"
"Nej då, mamma. Nej. Du är bäst."
Vi måste vara glada. Annars kan mamma bli ledsen.
(Utmaning: skriv om att styra)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Träffande beskrivning av hur man kan styra i det fördolda. Det sättet går aldrig att utmana utan att själv gå under i skamkänslor.
SvaraRaderaEtt sådant sorgligt tillstånd och så bra beskrivet.
SvaraRaderaja, det var hemskt och mycket elegant skrivet.
SvaraRaderadet här var enormt, alla beteenden vi har har vi på något sätt för att de tjänar ett syfte, snacka om att styra med järnhand funderar på om det finns någon form av medvetenhet hos kvinnan. i alla fall så inbillar jag mig att vi väljer det vi tjänar på mest. frågan är vad hon tjänar. hämmade fina ansvarstagande utplånande barn??? det var en sådan tydlig klar beskrivning.
SvaraRaderaEn manipulerande mamma. Suveränt beskivet!
SvaraRaderajag säger bara ja,ja,ja så kan man också styra utan att tro att man styr eller..... mycket bra text och tankeväckande
SvaraRaderaJag håller med Ann-chatrin
SvaraRaderaKvinnan styr i det dolda med osynliga händer.
tack för din kommentar.
Bakgrunden till texten är i sig en historia.
Jag har träffat Madde för några månader sedan när min son började sexårs. Hennes som går i samma klass och verkade utanför så jag ringde henne för att tota ihop barnen (min son är lite blyg och försiktig på skolgården)
Det blev succe och vi mammor umgicks ofta när sonen skulle hämtas. Efter bara några dagar berättade hon sin historia och jag såg stoff till en äkta berättelse om sorg och förtvivlan.
Jag tog dem till mitt hjärta och hjälper i dagsläget henne med att hämta sonen och stötta med kramar och prat.
Såg igår en annons i aftonbladet om att de sökte någon som blivit utförsäkrad trots att de fortfarande var sjuka, och ringde blixtsnabbt Madde som totade ihop 5 stycken A4 med sin historia, och sedan...ja ni har fått resultatet. Nu hoppas hon komma i tidningen och uppmärksamma andra på vad som hänt.
Hon är en ännu en oskyldig som håller på att stryka med av regeringens påhitt.
Ha det gott!
Ps min mamma brukar säga att jag inte kan rädda hela världen, men jag anser att man kan väl göra så mycket man kan.