Kvinnoröst: Välkomna, välkomna, till
vernissagen för Riksförbundet Mun- och fotmålares vårsalong! Den
bild jag döljer med min högra arm är min egen. Jag döljer den för
att jag inte kan röra på högerarmen, som har en bockad stång av
rostfritt stål inopererad. Landskapet på bilden har jag målat med
munnen och mina båda fötter, samt airbrushat litet med näsan.
Röst ur publiken: Men du har väl en
vänsterarm?
Kvinnoröst: Den är också fixerad av
en bockad stålstång. Som tur är sticker den stången inte ut, så
jag kan hålla ett vinglas och klappa min katt.
Kattröst: mjau!
Mansröst: Själv är jag representant
för kroniskt deprimerades vårsalong här vägg i vägg. Den är
ganska trist.
Röst ur publiken: Om man både är
mun- och fotmålare och kroniskt deprimerad, var ställer man ut då?
Mansröst: Företrädesvis här. Vår
utställning är inte populär. Kroniskt deprimerade ser allt i
grått.
Kvinnoröst (ironisk): Men ni är bra
på att göra reklam.
Mansröst: Ja, jag står ju här.
Röst ur publiken: Flytta dig kärring
och låt oss se litet konst!
Kvinnoröst: Det är inte så lätt.
Jag har ett bockat stålrör genom pelvis som...
Dubbelfniss.
SvaraRadera