Hon
blir tvungen att sitta på toaletten ganska länge, så länge att
hemtentans onda tal slutar surra i huvudet och hon kan se vad hon har
framför ögonen. Sina bara fötter på gråblå klinkers. En
handdukstork med vita badlakan. Och, om hon vrider huvudet litet
grand åt höger, ett duschdraperi. Duschdraperiet med kartan på.
Hon kisar och kartan blir en vänkarta. Där har hon en vän, och
där, och där. De är spridda över jorden. Många har hon inte sett
på flera år. En prick i Mongoliet. Två i USA och en i Singapore.
Två starka kluster strax ovanför ekvatorn, skilda åt av landmassa,
hav och tid. Och nu tittar hon norrut. Minsann, finns det inte ett
kluster också här, i det besynnerliga land där hon valt att skaffa
sin grundutbildning? Här finns Håkan med de mjuka underarmarna.
Susanne med det mjuka skrattet. Och Weng-Tsu som är alldeles knäpp.
När
hon gjort sitt vill huvudet tillbaka till tentan men hon tar sig
tiden att ringa Håkan och fortsätta ett av deras samtal:
– Joo,
jag bor här nu!
– Vad
roligt! Hur kom du på det?
– Där
man har vänner är man hemma.
– Så
sant. Den första som blir färdig med tentan bjuder den andra på
middag?
– Oki.
Hon
går tillbaka till badrummet och kisar igen. Kalliope i Mongoliet. I
Mongoliet har hon aldrig varit men Kalliope är hennes vän. Då är
hon hemma där. Hon ringer Susanne, som lyssnar och säger:
– Att
det ska ta en diplomatdotter så lång tid att räkna ut det?
– Nu
är det uträknat, i alla fall.
– Nå,
har du räknat ut uppgift fjorton?
– Ja,
den har jag nyss gjort. Den är enklare än den verkar. Jag säger
bara cosinussatsen.
(Utmaning:
vän)
Underbar text, så varm och närvarande.
SvaraRaderaHärligt med så många vänner.
SvaraRaderaNåt med detaljerna, med kartan, med Kalliope, som blir alldeles fängslande.
SvaraRaderaFin idé.
SvaraRaderaJag blir tvungen att googla cosinussatsen (suck) för övrigt häpnar jag som vanligt över dina berättelser. Häpnar, slukar och funderar på att skaffa mig ett duschdraperi.
SvaraRadera