Toffé

Du går i dina allvädersstövlar, ett nummer för stora för att ge extra stöd och balans, som du vill ha det. Du är så rädd för att falla. Vill helst ha stövlar i alla lägen, även till prinsessklänningen. Särskilt till prinsessklänningen. Den kan bli ”smussig”. Om du faller.

Du plaskar försiktigt men nöjt i en puss på stigen.

– Bra alvätövlar, konstaterar du och hoppar jämfota upp ur den lilla pölen. Ler med alla muskler i ansiktet mot något avlångt, svart, som ligger i gräset bredvid stigen. Plockar upp.

– Fågeln tappa! säger du bekymrat.

– Den har fler, lugnar jag. Vet du vilken fågel det är som har tappat den?

Du vänder och vrider på fjädern, smeker lätt utmed den, jämnar till fanstrålarna. Tar din tid. Tittar så upp på mig med förväntansfull tomhet i blicken.

– Du vet de stora, vackra fåglarna som är vita och svarta och bor i björken bredvid mitt hus?

– Skata, säger du bestämt.

– Mmm.

– Men det här är inte skata. Det här är inte vatt och vit.

– Nej, skatan har både vita och svarta fjädrar. Den här har suttit i stjärten. Där är alla fjädrar svarta.

– Det här är inte vatt. Det här är vatt och blå och grön!

Du håller upp fjädern mot solen. Det blåa och det gröna skimrar som petroleum.

Jag hukar bredvid dig och viskar i ditt öra:
– Vet du vad? Du har kommit på skatans hemlighet!

Vi traskar hemåt. Först ville du lämna skatans fjäder ifall skatan sökte den men när jag sa att du kunde ta hem den till mamma och pappa som en trofé.

– Toffé, toffé, sjunger du och dansar en mystisk sicksackdans på gångvägen upp mot husen.

(Utmaning: fjäder)