Hon
kan fortfarande alla barndomens sånger. Hallelujasångerna,
svensktoppssångerna och körsångerna. Alla sånger utom Hey
Baberiba och Kom, kom,
fåglar små, ifrån fjärran länder.
För det var den senare hon sjöng, solo, på en klasstillställning
där både föräldrar och elever var med. Stod i näpen klänning
(det här var bara i tvåan) och sjöng, rakt upp och ner, van vid
att bli beundrad, van vid att mötas av värme. Hon sjöng med torrt
klingande röst och kände hela tiden illvilja och förakt. Inte från
alla föräldrarna men från de flesta av klasskamraterna. Det var en
så mesig grej att göra, stå upp och sjunga en mesig sång om
våren, de blev liksom kränkta av hennes mesighet. Leif och Håkan
och Hasse var noga med att tala om det. Inte så artikulerat, men
budskapet gick fram.
Budskapet
gick också fram när hon senare under kvällen vann en singel med
Hey Baberiba i en tävling. Då kom Leif och Hasse och Peter J fram
och förklarade, förklarade på ett sätt som inte kunde
missförstås, att hon inte riktigt var målgrupp för skivan. Inte
så artikulerat, kanske, men budskapet gick som sagt fram.
Så
därför kan hon inte Hey Baberiba: hon gav skivan till Hasse. Bara
gav, utan att begära något i utbyte. Det var ändå en kväll när
hon hade många motstridiga känslor att bära fram tills hon kunde
visa dem för sig själv om natten. Det hade å ena sidan gått bra
att sjunga – oavsett vad Maria E sa – men å andra och tredje och
fjärde sidan hade hon ovetande vanhedrat klassen genom att sjunga en
töntig sång. Solo. I näpen klänning. Det skulle nog komma några
tårar sen, när hon var ensam med sin kudde. I den där förvirringen
fann hon för gott att glömma Kom,
kom, fåglar små,
både text och melodi. Det märks inte så mycket när alla de andra
sångerna sitter tätt, tätt som flugtroféer på den kletiga remsa
som är hennes hippocampus.
(Utmaning:
bildutmaning idag, bildkälla:
http://www.flickr.com/photos/tekkbabe859/10909804995/sizes/z/in/photostream/
)
Plågsamt, varsamt avtäckt. Hippocampus kletiga remsa.
SvaraRaderaBarndomens grymhet fastklibbad i hjärnan.
SvaraRaderaDA grymma barndom, tur vi växer upp
SvaraRaderaFångande text
SvaraRaderaDet gör ont - så bra förmedlat!
SvaraRadera