Den gamla ladan

I natt brann Georgs utängslada. Jag fick höra det på ICA Maxi. Det är inte ofta jag kommer ut till byn. Men Martin Eliasson kommer in och handlar då och då med sin gamla Opel. Fruntimmersbil. Det säger jag inte till honom. Vi stod och pratade mellan rågflingorna och kärnvetemjölet och han berättade.

– Det var väl några jämrans ungdomar, sa Martin.

– Finns det några ungdomar kvar i byn?

– Jodå. Eskils son Samuel uppe i Klacken och hon jäntan till Arvid. De har barn.

– Hoppas de hann ut, då.

– Va?

– Hoppas de hann ut. Ungdomarna.

Jag vet inte om Martin men jag har då tillbragt många nätter i Georgs utängslada. Den låg så lämpligt till, på vägen ut mot Glaningsjö, dit ingen åkte. Nära men avsides. Man kunde cykla dit. Nu tar de väl fyrhjulingarna.

Jag var mest där med Gertrud. Vi tog med oss korvsmörgåsar och satt sen halva natten och spelade canasta. Hon var vacker, Gertrud, på sitt egna sätt. Och hon sopade höet med mig i canasta. Nu är hon väl död. Livmodercancer. Min bror såg upp till mig för att jag fick med mig Gertrud till ladan. Några år senare, när jag flyttat från byn, var det han som tog dit Gertruds syster Lisa. Det såg han till att jag fick veta. De hade nog inte kortlekar med sig, de. Knappt smörgåsar.

Canasta! Hade hon velat något mer? Hade jag? Jag föreslog schack en gång. Längre sträckte jag mig inte. Men hon var envis om den där canastan.

Kortlekar eller ej, smörgåsar eller ej – en fotogenlykta hängde med. Säkert med brorsan och Lisa också. Så lätt att den välter på det mjuka underlaget, fattar eld. Ja, jag är orolig för Eskils och Arvids barnbarn. Den där gamla ladan måste ha flammat upp som en fackla.

(Utmaning: Bildutmaning idag. Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/patchattack/10785594714/sizes/m/in/photostream/ )