Vad hon inte visste

Vad hon inte visste när hon förberedde sig för cocktailen, var att det hade viss betydelse om hon valde sin röda sari eller det utsökta fodralet i svart. Hon tillbringade en halvtimme med en diskret makeup, synade sina skor och tog en taxi till Arcadia Building. Det var ett stort party. De flesta kände hon inte men hon rörde sig avspänt mellan grupperna, presenterade sig och konverserade, behagfullt avslappnad i vetskapen om att hennes yta möjligen var så perfekt som den kunde bli. Först gick hon fram till värden, Mr. Lal Tennekoon, och uttryckte sin tacksamhet, värdigt, utan later. Han var korrekt men det fanns ett leende på botten av hans ögon.

Vad hon inte visste var att hon var iakttagen. Att det i nästan varje samspråkande sällskap fanns en person, oftast en man, som var avdelad att uppmärksamma varje hennes rörelse, varje ord. Nej, hon trodde att hon var en outsider, en person på marginalen. Någon som knappt hörde dit. Hon var nyss hemkommen från sin mastersutbildning i England, statskunskap och psykologi – med en sådan kombination befinner man sig på marginalen. Hon var nöjd med det.

Vad hon inte visste var att hennes liv snart skulle komma att förändras. Hon visste inte att det storståtliga cocktailpartyt var arrangerat bara för henne, för att hon skulle synas i varje söm. När hon sjönk ner i den fjädringslösa taxin för att åka hem till Mount Lavinia kunde hon glädja sig åt en ovanligt trevlig afton med ovanligt många regeringstjänstemän. Hon visste inte att hon snart skulle få ett erbjudande som hon inte skulle kunna säga nej till. Att hennes utbildning, hennes härkomst – hälften tamil, hälften singales – och nu hennes sätt att föra sig gjort att hon blivit handplockad för en tjänst på inrikesministeriet som integrationssamordnare.

Hon visste ingenting. Hon visste inte att hon skulle komma att känna sig bunden till händer och fötter. Att hennes rörelseutrymme skulle bli intet. Och att hon skulle komma att dö för en kula i huvudet vid trettiofem – om avfyrad av någon tamilsk gruppering eller av högerpopulistiska singaleselement skulle aldrig komma att säkerställas. I taxin rörde hon vid det frasande klänningstyget, kände kuvertväskans trygga tyngd och visste – det visste hon – att hon varit värd att titta på.

(Utmaning: skriv om att skärskåda)