Vi som har städat. Vi som har planterat. Vi som har skött om vårt hus. Ledsna blir vi när vi får höra hur mycket som måste åtgärdas. Murbruket som kalvar på garagets vägg . Bastudörrens list som är fuktskadad nedtill. Droppet från taket över förstubron. Han visste ju vad som måste göras, och hur, även om han inte alltid kom till skott. Nu var det länge sedan det fanns någon i huset som kunde hantera verktyg ordentligt. Som kunde skarva i trettio centimeter tryckimpregnerad trälist så att det knappt syntes. Det märks på ett hus när den som tar hand om strukturen är borta, även om vi tyckte att han var ganska lat. Det liksom suckar, huset. Suckar och kröker rygg. Ser ut som om det inte är riktigt omhändertaget, hur mycket vi än städar.
(Utmaning: skriv om att åtgärda)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stackars lilla hus =( En söt och melankolisk text.
SvaraRaderaFin besjälning: huset suckar.
SvaraRaderaFin besjälning: huset suckar.
SvaraRaderaFin text.
SvaraRaderajag kan bara hålla med hur mycket vi än städar. När husets själ inte finns kvar blir det mera solkigt och färglöst
SvaraRaderaVemodigt.
SvaraRaderavackert känns lite som livet självt, man måste ta hand om det som huset,
SvaraRaderaFin liknelse om det suckande missnöjda huset. Annars kan jag bara ge feedback på att jag hade velat ha mer. Fortsättningen. Vad blev resultatet
SvaraRadera