Ska vi försöka tänka? Ska vi säga att ingenting och ingen är alltigenom god eller ond, att det bara finns mer eller mindre vettiga sätt att handskas med känslor, tankar, föremål, personer, rum? Att om du börjar tänka ”gott”, måste du också tänka den andra delen av dikotomin: ”ont”. Det går inte att ta på den ena linsen utan den andra och så filtreras sinnesintrycken genom dessa glasögon. Då räcker det inte att vara god; en förutsättning för godheten är att slåss mot det onda, som givetvis finns utanför oss själva. Så föds krigen, det minst goda, ur önskan om godhet. Alexander Solsjenitsyn skrev:
”Om det bara fanns onda människor någonstans som lömskt utförde onda gärningar och om allt som var nödvändigt var att skilja ut dem från alla oss andra och förgöra dem. Men skiljelinjen mellan gott och ont skär genom hjärtat hos varje människa. Och vem är villig att förstöra en del av sitt eget hjärta?”
(Utmaning: skriv om något gott)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"... en förutsättning för godheten är att slåss mot det onda, som givetvis finns utanför oss själva. Så föds krigen, det minst goda, ur önskan om godhet."
SvaraRaderaMaria, man kan så ofta skära små goda tårtbitar ur dina texter.Detta är bara en. Tack!
gott ont så rätt för att se det ljus måste vi veta vad mörker är jag håller på hela hjärtan ellerr hjärnor:)
SvaraRaderaJag tror som Ann Heberlein har sagt, att ingen människa är ond, utan utför onda handlingar. Vi har förstås alla både ont och gott inom oss.
SvaraRaderaKlokt sagt om varför krig föds.
Då blir livet en balansgång, ett försök att balansera på det goda och inte falla i det onda. Kanske är det så.
SvaraRaderaEn djup text. Jag tycker om att du kopplar på citatet.
SvaraRadera