Lämnad att förstå

Det var länge sedan. Det fanns inga mobiltelefoner. Men Poste Restante fanns på varje huvudpostkontor. I Madras, Bombay, New Delhi och Calcutta. Kathmandu. På en massa andra ställen också, förstås, men det var de här städerna jag hade angivit till dem därhemma, med en ungefärlig vink om när jag skulle komma att passera.

Det var roligt att söka i de stora lårarna med brev. Först på efternamn, sen på förnamn. Det hade ju kunnat komma fel. Roligt och skräckinjagande. Hade han inte skrivit hit heller? Nej. Han hade inte skrivit hit. I Delhi fick man gå till posten i gamla Delhi också, för att vara säker. Där vittjade jag en god skörd. Åtta brev, tror jag. Inget från honom. Ett från mormor förstås. Minst ett från mormor på varje plats.

Jag borde ha dragit slutsatsen där och då. I Delhi.

Han skriver inte, han är inte intresserad längre. Vad som helst kan hända på några månader.

Men jag hängde mig felaktigt fast vid detta ”vad som helst”. Vad som helst kan göra att man inte har tid att skriva till sin flickvän på några månader.

Själv skrev jag. Mindre och mindre allteftersom resan fortsatte men jag skrev då och då. Iakttagelser, korta betraktelser. Inga ord om min smärta.

Till slut kom jag hem. Åkte ny, fin flygbuss in till stan. Den skandinaviska tystnaden som ett dämpande täcke. Ringde. Ja, förnedrade mig till att tro att allt skulle vara som vanligt. Ringde omedelbart. Förnedrade mig till att bjuda hem honom till mina föräldrar – jag bodde ingenstans än.
Nu skulle allt bli som förr.

Men det blev inte så. Jag borde ha dragit slutsatsen där och då. I Ludvika. Bara en idiot drar inte sådana slutsatser.

Det tog en sommar. Han lämnade åt mig att förstå att han hade gjort slut. Jag förstod det väl ganska fort men jag kände mig så förnedrad. Hur skulle jag ha kunnat förstå i Madras eller Calcutta? Nu var det en annan sak. Men ändå. Jag var så seg på att dra rätt slutsats för att jag inte trodde honom – inte trodde någon och allra minst honom – om ett sådant strutsbeteende.

Man måste förstå för att kunna leva bland människorna. Den som inte förmår dra rätt slutsatser är löjlig.

(Utmaning: skriv om en slutsats)