Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

torsdag 23 februari 2012

Återträff

På Galleri Lilla Stinsen i Djursholm sitter de, trettio år senare, uppradade ungefär i den hackordning som gällde då: Micke och Korven och Ewa med sina kumpaner längst upp vid ena kortsidan, vid den andra Soe och Meta med mycket däven ensamhet omkring sig. Emellan dem alla andra, i fallande ordning. Det är återträff från gymnasiet, alla är där, men en person sitter ensam, alldeles ensam, vid ett runt bord som inte är dukat.
– Personalen måste ha räknat fel, väser Maria, som lika beskäftigt som på den gamla tiden har ordnat klassträffen tillsammans med Kerstin.
– Eller så har någon kommit som glömt att anmäla sig, viskar Kerstin tillbaka men Maria har redan begett sig ut i köket.

Plötsligt är det som på en safari i Afrika. Människorna sitter uppradade på första parkett och tittar på djuret vid det runda vattenhålet. Viskningarna är andlösa men ändå gälla:
– Vad roligt att han kom!
– Det hade man aldrig kunnat tro.
– Ge sig tid...
– Det måste vara mycket nu.
– Man kanske skulle gå fram och hälsa?
– Det vore väl dumt. Vi sitter ju här.
– Men han är ju ensam!
– Minns du vad bra han var på matte?
– Han blev ekonomie doktor sen, sa min mamma. Hon känner hans mamma.
– Och nu är han partisekreterare...
Den lågmälda konversationen hämtar andan ett ögonblick tills Micke säger, och något för högt:
– Ja, men bara för sossarna!

Den ensamme mannen studsar till, tyr sig tröstsökande till sin iPhone. I nästa nu har han en plats allra längst ner vid bordet. Återträffen i Djursholm kan börja.

(Utmaning: skriv om att gå långt)

7 kommentarer:

  1. Lysande. Gillar speciellt repliken:
    -Ja, men bara för sossarna.

    SvaraRadera
  2. Uppradade i den hackordning som gällde då!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker det är lite skrämmande hur snabbt de återgår till det gamla sättet att tänka

    SvaraRadera
  4. Obehagliga människor. Hela konversationen är fantastisk.

    SvaraRadera
  5. Håller med ovanstående. Replikerna för handlingen framåt och gestaltar flera karaktärer mycket bra. Man får precis känslan av hur det är, det kryper under skinnet. Nu vet jag varför jag aldrig velat gå på klassåterträffarna.

    SvaraRadera
  6. Å vi som ska ha 40 års jubleum till sommaren...kanske blir mkt att skriva om.

    SvaraRadera