Varje förlag med självaktning har en champagnekyl. Det behöver inte vara något märkvärdigt med den kylen, det kan vara moster Astrids gamla avlagda hushållskyl, men däri ska ligga minst två (2) flaskor äkta champagne. Det är för Nobelpriset, förstås. Eller, särskilt hos det lilla förlaget, för vilket annat pris som helst eller kanske en Augustnominering. På ett förlag ska man alltid vara beredd på det magiska.
På det lilla, lilla förlaget Scripta Magna var kylen just moster Astrids avlagda. Förlagschefens (tillika redaktörens och springflickans) moster Astrid var dessutom då och då anlitad av förlaget som sierska, eftersom hon hade en pendel.
En pendel kan förutsäga allt. En pendel är ganska dum, i princip kan den bara svara på ”ja”- och ”nej”-frågor. Moster Astrid pendlade med en konformad pendel av päronträ.
Hos Scripta Magna låg det bara en (1) champagneflaska i kylen. Där fanns ju bara redaktören (tillika förlagschefen och springflickan) samt en lönebidragsarbetare, en man från Västerort, som gjorde resten. Och så moster Astrid, som var där och pendlade ibland. Nu hade hon pendlat att Josefin Markman skulle vinna August. Eftersom de redan gjort slut på champagnen vid Josefins nominering, begav sig springflickan, tillika redaktören och förlagschefen, till Systembolaget på Sveavägen, där hon köpte tre (3) flaskor, eftersom de inte skulle kunna öppna champagnen förrän dagen efter att de varit på prisutdelningen, och då kanske gratulanter och tillskyndare skulle dyka upp. Den här gången tog hon inte den allra billigaste champagnen.
Uppeldade kom de till Augustgalan i Konserthuset. De var ett litet gäng som visste. Lönebidragsarbetaren var röd om öronen.
Kallduschade gick de därifrån. Romanpriset hade gått till Stefan Backelin för Orosspår. Det är en sak att gå miste om ett pris när man hoppats och en annan att se det snuvas för en när man vetat. De hade ju för sjutton bjudit in ett gäng till förlaget dagen därpå. Förlagschefen var röd om kinderna.
Och moster Astrid grämde sig. Hon grämde sig så, att hon kastade ut pendeln genom fönstret. Sen ångrade hon sig och sprang ner och letade rätt på den, gjorde några pendlingar, kastade sig på telefonen till sin systerdotter och sa:
– Josefin kommer att vinna Augustpriset. Något annat år. Jag får utslag på 2017 men jag är inte säker. Jag gjorde fel. Jag glömde fråga om hon skulle vinna just i år.
– Jaha, sa förlagschefen trött.
– Sen har jag pendlat igen. Jag har frågat pendeln om jag ska hålla på med att pendla och den sa ”nej”. Vill du ha min pendel?
– Jag säger också ”nej”. Hädanefter ska vi hålla oss till oddsen på Ladbrokes.
(sens moral: om du använder en pendel, var noga med hur du ställer frågan)
(Utmaning: skriv om att spå)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha, verkligen underhållande och bra skrivet! Kul med en burlesk text om förlagsbranschen.
SvaraRaderaLysande.
SvaraRaderaUnderbar underbar underbar! Jag hade läst hela boken om dessa karaktärer du bara skrev den.....
SvaraRaderaJag tappade tydligen ett "om" där i meningen....om du bara skrev den! :)
SvaraRaderaHa ha helt underbar!
SvaraRaderaJag är så avundsjuk. Var får du allt ifrån?
SvaraRadera"Ladbrokes", jag skulle kräva igen kylskåpet!
SvaraRadera