Det är alla pojkar som får gå in i hennes boudoir. Alla pojkar får smyga hennes laxrosa konstsidenklänning uppefter hennes lår, avtäcka kvadratcentimeter efter kvadratcentimeter av hud. Alla pojkar får ta för sig av gotterna mellan hennes ben. Där ligger de på knä och dricker som rusiga bin. Alla pojkar får det jag inte får. Ni kan tänka er vad det skulle kunna vara mera.
Men när alla har gått får jag ligga på hennes arm med handen bekvämt på hennes högra bröst. Jag får viska med henne om stort och smått och fnissa litet, tills morgonen börjar gry. Det får inte alla. Det får bara jag.
(Utmaning: skriv om att särbehandla)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jävla orättvist.
SvaraRaderaMan skulle vilja tipsa jaget att pröva från andra hållet också. Man vet ju aldrig!! Gillar pojkarna som "ligger på knä och dricker som rusiga bin"! Albeit aningen förklenade.
SvaraRaderaFint alltihop men jag tyckte bäst om det sista stycket. Romantiskt.
SvaraRaderaUnderbart! Så vackert som bara du kan. Det väckte nåt lösnummer jag har, men kan inte placera det. Kvinnan som symbol för all form av kärlek, värme och generositet. Tack.
SvaraRaderaLäsminne
SvaraRaderaUnderbart! Så vackert som bara du kan. Det väckte nåt lösnummer jag har, men kan inte placera det. Kvinnan som symbol för all form av kärlek, värme och generositet. Tack.
SvaraRadera