Du och jag - the movie

Igår kom en gubbe fram till mig och frågade om jag gillar vintern. Jag svarade och han gick. Det kommer också att vara med.

Allt kommer att vara med, varje fimp jag kastat på rätt ställe och de jag låtit falla på marken, varje tanke jag tänkt och sedan glömt.

Det blir långt. Alltihopa kommer att ta cirka fem minuter och fyrtiosex sekunder att titta på. Hela filmen om mitt liv. Den kommer att börja visas så fort jag lämnat det här livet för gott. Eller kanske litet, litet tidigare. Tänk på alla människor som hållit på att dö i en olyckshändelse. De kommer tillbaka och har sett hela livet passera revy. Alltid denna ordalydelse: ”passera revy”. Det är förstås en film det handlar om. Det finns en för dig och en för mig. Fem minuter och fyrtiosex sekunder som täcker allt. Allt. Varje fis, varje måltid, varje människa som betytt något. Varje handling. Och den filmen får vi se när vi dör. Och det märkliga är att vi inte kommer att känna vare sig skam eller stolthet, vi kommer bara att sakligt tänka ”just så”. Just så var mitt liv.

Vem som filmar? Det vet vi i nuläget ingenting om. Du får föreställa dig att det sitter ett kameraliknande föremål på en av Sirius' planeter som filmar just dig, när du sover, när du skrattar, när du dansar, när du skriver. Tätt intill din kamera sitter den som filmar mig. Hela den planeten glittrar av att Hundstjärnans starka sken reflekteras i de många linserna som är till för att föra oss vidare från livet. Just så.

(Utmaning: skriv om att filma)