Kundalini

Hur mycket han än försökte ge sin kropp var den i vägen för sig själv. Han blev bara rastlös av avslappningsövningar och fick ont av pilgrimsvandringar. Nu hade han hittat ett litet yogacenter precis runt hörnet från där han bodde. Kundaliniyoga! I skyltfönstret stod bara några knapphändiga ord om att balansera energin i kroppen och få bättre sömn och ökad livsglädje men han visste, han kunde sin esoterika: att väcka upp kundalinienergin som låg och vilade som en hoprullad orm längst ner vid ryggradens slut var i princip likvärdigt med att bli upplyst! Han gick in och köpte ett klippkort. Och dagen försvann och också en natt och han stod där på centret med sin nyinköpta yogamatta. Så här såg han på sig själv: att han redan var så andlig att han skulle behärska kundaliniyogan på en nanosekund. Instruktören skulle se honom och förundras, kanske tro att han ljög om att vara nybörjare.

Det var som en skimrande snölykta som slocknade. Han hade burits av ett ljus som inte ville lysa på honom längre. Redan vid tredje positionen fick han ge upp. Han nådde inte sina fötter med händerna. Omkring sig såg han gamla och unga som svalt och avslappnat och med utsökta rörelser klarade det som han fick svettas och slita för, utan resultat. Förstulet smög han därifrån, lämnande den exklusiva yogamattan i ull för niohundrasjuttio kronor efter sig, och gick till kvarterspuben och beställde en Sofiero. Klippkortet rev han sönder. Han kunde inte ge det till någon utan att erkänna sitt misslyckande.

Så slutade hans försök att ge kroppen något den behövde.

Flera år senare, när han hade börjat meditera dagligen och inte bara läste om meditation, dök insikterna upp för honom: kropp och huvud är inte skilda från varandra och det finns ingenting som heter ”lyckas” och ”misslyckas”. Det är ingen tävling. Man är där man är. Alla dessa år han försökt ge kroppen något hade han sett sig som skild ifrån den. Därför hade han upplevt sina misslyckanden. Därför, och för att han jämfört sig, tävlat.

(Utmaning: skriv om energi)