Gikten har jag. Och reumatismen. Jag blir yr på morgnarna och ibland når jag inte ner till golvet med fingertopparna. Allt är tungt. Det är tungt att vakna, det är tungt att leva och alla vänner har vänt sig från mig eller dött. Man är väl inte attraktiv när man sitter med en obetydlig pension och inte kan röra sig mycket. Rollator? Jo, det är klart. Det fungerar förstås. Men vem vill bli sedd med rollator på stan?
Jag gör inte mycket. Det är inte mycket jag kan göra. Händerna är det inget fel på men jag kommer mig inte för att handarbeta. Vem skulle jag sticka åt? Brodera är för engagerande. Som att lägga pussel. Teven finns förstås men jag kräver bättre intellektuell stimulans. Nej, jag kan inte läsa. Tänk om jag gav mig i kast med en bok som inte var värd besväret?
Jag har att stå ut med många plågor men en sak är jag glad över: att jag sluppit bli en gnällkärring, trots alla mina besvär.
(Utmaning: skriv om att vara förskonad)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Såååå Braaaa!
SvaraRaderauppmuntrande
SvaraRaderaHärligt när insikterna är sikter som inte känns och upplevs i alla fall för den som saknar dom :) härligt bra var det att läsa
SvaraRaderajag skrev mest om sorg eller nått sånt :/
Absolut ingen gnällkärring.
SvaraRaderaStörtkul :)
SvaraRaderaVet inte om jag ska skratta eller gråta :-).
SvaraRaderakul twist;-)
SvaraRaderaRoligt och välskrivet. Påminner lite om min farfar stundtals...
SvaraRadera"Rollatorn" är nyckeln till ett nytt kravlöst liv!
SvaraRadera